Solen hänger som en orange apelsin över det karga landskapet. Mina kamrater snusar högljutt i sovsäckarna och på kullen bredvid drillar ljungpiparen sitt ensliga läte. Jag är ensam på min vandring mot okända upplevelser i min egen fiskevärld.
Det är lika ljust som på dagen. Jag känner mig fri och obunden. På en flat sten i närheten av fiskeplatsen sätter jag mig ner och dricker midnattskaffet. Norrbotten är i sanning landet med den glödande midnattssolen. Personliga minnen kommer över mig, bejakar mitt inre och får filmen att rulla vidare.
Variationsrikt landskapJag minns fortfarande mitt första möte med Lappland. Året var 1968 och jag satt på tåget till Kiruna. Militärtjänstgöringen väntade och det var inte utan anspänning som jag inväntade stationen i gruvstaden. När tåget dundrade förbi Kaitum var marken täckt med nysnö. Det var den andra juni och jag var på väg rakt in i mitt livslånga fiskeäventyr.
Norrbottens län, med de två landskapen Lappland och Norrbotten, är utan tvekan landets mest intressanta sportfiskelän, som till ytan lär vara ungefär en fjärdedel av Sveriges hela areal. Länet bjuder på ren exotism, där natur- och väderbetingelserna kan variera högst påtagligt från plats till plats.
Olika delarI det geografiska perspektivet kan länet delas in i tre större partier, fjällen, taigaskogen (barrskogsområdet) och kustområdet. Alla områdena har sina fördelar och erbjuder den sportfiskande gästen stora valmöjligheter till ett variationsrikt fiske. Kustområdets älvmynningar kan erbjuda fantastiska gäddfisken. Råneälvens krokodilrika träskmarker är sedan år ett begrepp.
Det sportfisketuristiska flödet har fått sina givna stråk. De flesta som kommer till Norrbottens län vill gärna resa vidare mot fjällen, en tendens som har gjort att skogsområdet delvis har glömts bort. För min egen del tror jag att gäddan som sportfisk, de milsvida skogarna med tusentals vattenblänk, kommer att få en allt större betydelse i framtidens ekologiska sportfiske.
Solskenets fiskI den stilla natten vandrar jag vidare ner efter harrjokken. Kamraterna har ankrat in i varma sovsäckar, allt medan ljungpiparens ensliga läte lägger dramatik över vildmarken.
Harren tillhör det karga landet, en intressant fisk som jag har tagit till mitt hjärta. Samerna kallar den ibland för Suovvil, vilket lär betyda ”Solfisken”. Jag tycker att uttrycket förklarar det mesta och tar samtidigt död på myten om att harren är höstens och det åldrade årets fisk. Harren tillhör ljuset och den tid då sländorna, myggen och knotten kläcks.
Min nattliga vandring genom midnattssolens land har tagit en paus på en stor sten intill kalottjokken. Klockan är en timme efter midnatt och solen hänger som en värmande glödlampa i horisonten. Strålarna leker tafatt ute i strömmen och från botten glimmar det förföriskt från guldglittrande sand.
En ynnest av välbehag.Ute i strömmen vakar en av nattens ryggbreda harrmadammer. För mig är hon en länk mellan grå forntid och förhoppningsvis ljus framtid. Ett flugspö är riggat och flugvalet är gjort.
Hon blev min den natten, den vackraste av alla fiskar. Jag returnerar henne varsamt och önskar henne ett fortsatt liv i den glödande sommargryningen.
Nu är vi där igen och jag hoppas att alla en gång får uppleva en trolsk ensamvandring under den norrbottniska midnattssolens flödande ljus.
Norrbotten - ett fiskeparadis
Trots att jag bor i Norrbotten sedan många år kan jag inte annat än förundras över de dagsljusa sommarnätterna. Vi är alla barn av ljuset och leds genom livet mot den gryende morgonen. För oss sportfiskare betyder ljuset förhoppningar om det goda i livet, den att ännu en gång få dra ut på fiskarfärder.
I de långa skuggornas land finns ingen skillnad på dag eller natt.
Foto: Gunnar Westrin.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.