Det är arbetstagarens marknad just nu. Alla snackar employer branding och alla försöker greppa vad begreppet egentligen innebär.
En del arbetsgivare har varit med i matchen ett bra tag redan. De har förstått att det handlar om att bygga och marknadsföra sitt varumärke som arbetsgivare, och de har utarbetat en strategi för hur man jobbar med detta, både internt och utåt. Som de dessutom lever efter, som genomsyrar hela organisationen, som känns hos medarbetarna och som funkar.
Grattis till er, säger jag! Men sluta inte nu, för det här är ett jobb som måste fortsätta, hela tiden.
För vissa tycks det dock vara något av ett uppvaknande – va, varför köar inte folk här utanför med sina cv:n, är det plötsligt upp till OSS att få folk att förstå varför de ska jobba här? Är det vi som ska göra jobbet?
Samtidigt växer nya vägar till kontakter fram, och i förlängningen nya jobbmöjligheter. Bland annat i form av affärsnätverk. Här blir kontakter och rekommendationer a och o – någon är nyfiken på ett företag och en annan råkar känna någon på just det företaget, och plötsligt har en dörr öppnats.
Har företaget i fråga inte gjort sin hemläxa i employer branding, ja då sprids även detta rykte lika fort. Fina värdeord är ingenting värt om de inte gäller i praktiken.
De som kammar hem det bästa ryktet och flest spontanansökningar är de som har lyckats med employer branding.
En välformulerad platsannons är inte enda sättet att attrahera anställda, och som arbetsgivare gäller det att inte låsa sig för mycket vid en förbestämd idé om den perfekta medarbetaren. Nästa medarbetare ska kanske inte vara en kopia av en tidigare, utan tvärtom – någon helt annan?
En oväntad profil kanske är just vad din arbetsplats behöver. En kompetens som kompletterar teamet och gör det än mer dynamiskt, trots att hen inte prickar in samtliga skall-krav i annonsen.
Programvaror och system går alltid att lära sig. Men vilja, driv och ambition kan vara tio gånger mer värt när det gäller en nyrekrytering.
Vi har alla mycket att tjäna på att öppna våra sinnen, tänka bredare och inte fastna vid en viss stereotyp mall. Kanske finns rätt person där ute i en helt annan kostym än den du från början tänkt dig? Kanske är det inte alls i en kostym, utan i en blommig klänning eller ett blåställ?