Det gör så ont när knoppar brister skrev Edith. Det gör så gott när bubblor brister kontrar jag. Kanske tillhör du som jag en av dem som senaste veckorna sett SVT:s dokumentärserie ”De utvalda barnen”? Tala om att en bubbla spricker där. För er som inte sett serien belyser den en kontroversiell waldorfpedagogik som Solviksskolan bedrev under 1980- och 1990-talet i Järna utanför Södertälje.
I dokumentären berättar före detta elever hur de for illa av pedagoger som tillät mobbing och våld, som premierade god rörlighet, vacker sång och stort mod före att kunna läsa och skriva vilket ledde till att elever från Solviksskolan fick stora problem ta sig fram i samhället efter skolan.
Jag träffade flera av dem. Vilsna och förbannade men förbaskat duktiga konstnärer och musiker som jag hängde med när jag jobbade i Järna på 1990-talet. Jag arbetade inte inom pedagogiken utan på Vidarkliniken, ett alternativt sjukhus som precis som Solviksskolan baseras på antroposofin. Mer om den snart, men nu tillbaka till ungdomarna.
De jag mötte var som jag i 18-årsåldern och hade just börjat snickra på sina egna vuxenliv. Flera av dem hade ilska i sig för de var tvungna läsa in betyg på Komvux då de betyg de fått från sin skola i Järna inte räckte. De kände sig lurade. Men, de var också tacksamma över skolgången. De hade fått så enormt mycket med sig i kreativa ämnen att de inte trodde de skulle ha trivts i den vanliga, mer teoretiska skolan.
Jag kan förstå den känslan, för är det något "vanliga" skolor missar är det konstnärliga uttryck och praktiska ämnen. Alltför mycket blir teoretisk korvstoppning.
Varför blev det då så fel på Solvik? Jag skulle säga att felet ligger i antroposofin, den lära som bygger på Rudolf Steiners böcker och föredrag från början av 1900-talet. Antroposofer har sedan dess startat allt från waldorfskolor till jordbruk med så kallad biodynamisk odling och vård med både örtmediciner och terapier. Det handlar till stor del om tro. Det finns en gudstro och en tro på andevärldars och planeters kontakt med jorden vilket påverkar odlingar, mediciner och individer menar antroposofin.
I skolor som Solvik ställde begreppet karma till det en hel del. Lärare kunde se en elev mobbas men ingrep inte för eleven ansågs behöva jobba med sitt karma, problem från tidigare liv och lära sig sätta gränser, ta strid.
Jag tänker; kan då vara om vi vuxna går på någon helgkurs och lär oss andas eller hantera karman, men att ta det in i klassrummen blir helt fel. Barn ska ges trygghet, inte utsättas för de risker elever i Solviksskolan utsattes för, såväl mentalt som fysiskt.
Att befinna sig i alternativa kretsar kryddar ens sinnen kan jag tycka, men det gäller vara selektiv. Jag fick ut massor av att jobba i antroposofins vård. Den har så fina delar med massage, örter, ren mat, färger och terapier. Men, vid exempel fullmåne fick oroliga patienter en spruta med argentum, silver, för att det "jordar en" så bra. Det kunde jag inte säga. Jag varken förstod eller trodde på det. Då är det svårt jobba vidare.
Kanske är det så med mycket i samhället, att vi måste sila grovt? Men när det kommer till barnen måste vi vuxna tänka bättre och ha kontrollsystem som inte låter processer som de som pågick (och kanske ännu pågår?) i Solvik förstöra samhällsmedborgares grunder i livet.