När könet hämmar människan

Lina Norberg Juuso konstaterar att kön kan vara ett hinder, men har hopp om framtiden.

Lina Norberg Juuso

Lina Norberg Juuso

Foto: Simon Eliasson

Krönika2014-06-12 09:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I serien LikaOlika har vi undersökt om det är någon skillnad på att vara kvinna eller man i Norrbotten - om livsvillkoren och förutsättningarna skiljer sig åt på grund av kön. Och ja. Det är skillnad. Stor skillnad. Precis som i övriga Sverige. Det kön du föds med präglar ditt liv, oavsett om du vill det eller inte. Det är lätt att direkt peka på att män har en fördel i könsracet. Män har högre lön, högre pension, det är män som sitter på chefstjänster, är i styrelser, får höga politiska positioner, syns mest i de offentliga rummen och så vidare. Det gäller i Norrbotten, liksom i Sverige och i världen. Det är ofta under debatt när jämställdhet diskuteras.

Visst får killar i många fall en härlig smörfylld resa och strösslas med färgglatt socker. Dock finns en annan verklighet också som vi lyft upp i artikelserien. Exempelvis förknippas manlighet i glesbygden ofta med machokulturen, det ska vara råstyrka och maskiner. Men hur är det för en kille som inte vill ta på sig machokappan? Vilken vardag upplever han? Kan en man i Norrbottens inland ta på sig den identitet han vill och ändå känna sig inkluderad i samhället? Det finns också nedslående siffror, pojkar har sämre betyg än flickor och söker i lägre utsträckning till universitet. Killar kommer ha svårare på den framtida arbetsmarknaden. Män är oftare ensammare än kvinnor, har svårare att i högre ålder bearbeta livstrauman, har kortare förväntad livslängd än kvinnor, mycket på grund av ohälsosam livsstil.

En karl ringde till mig under seriens gång. Han hade läst att männen tjänar mycket mer än kvinnorna. Han sa att visst, han hade lönen. Men han hade också förlorat vårdnaden om sitt barn i tingsrätten. Och så är det. I tvistefall döms enskild vårdnad oftare till kvinnan än till mannen eftersom att det anses vara bäst för barnen.

Som mamma till en flicka och en pojke vill jag se ett samhälle där barnen som nu växer upp får så lika möjligheter som det bara går som vuxna. Välja sin egen identitet och liv utan könshinder. Och nog är det hoppfullt ändå. I serien har jag intervjuat unga män och kvinnor. De har pratat om vikten att få välja sitt eget liv utifrån en bred palett och inte utifrån bestämda könsnormer, de har talat om jämställdhet och människors lika värde. Jag tänker att fröna är sådda, nu gäller det att vattna och låta vackra blommor blomma.