Man kan lugnt påstå att sommaren inte har varit som önskats vore, framför allt för oss som gillar att fiska. För två år sedan infann sig den stora torkan, vilket gjorde att många fjäll- och skogsjokkar sinade. I år har de varit mer än fulla med vatten, sällsynt svårfiskade och synbarligen mycket fattiga på fisk.
När sommaren stod i full blomning ringde fiskeguiden och stigfinnaren Danne Mella från Kiruna. Han ville att jag skulle följa med på en flugfiskeresa till den övre delen av Torneälven. Han lockade med storharr, trevligt sällskap och storslagna vyer.
Vi träffades i Jukkasjärvi, lade upp planerna och drog. Nya härliga bekantskaper som Mikael Kylmäniemi från Ice Hotel, flugfiskelegenden Roger Svensson från Bromölla, världsresenären Kent Öbrink från Uppsala trakter, Danne Mella och jag var det gäng som till slut skulle få uppleva det fabulösa fisket.
Vid stranden av den tilltänkta forsen berättade Danne om förutsättningarna, flugvalet och tekniken. Älven låg fyra decimeter över normalen. Två högljudda storlommar flög förbi och ute på den silverglänsande strömmen dök några snart flygga ungknipor. Trevliga var de fyra lavskrikorna som följde oss dagarna vid strömmen.
Vi hade svårt att välja fluga eftersom det var sparsamt med vak. Trots detta kan det vara helt i sin ordning att svinga en torrfluga.
När ”Rogge” drog den första harren i första kastet släppte lite av den spänning vi hade burit med oss. Det var ingen liten harr, en snygg fisk som snabbt måttades till 51 centimeter innan den försiktigt släpptes tillbaka. Fiskeguiden Danne log sitt bredaste leende. Fisken var välbyggd, välmående och i god kondition. Med tanke på längden torde den ha vägt kring 1,1 kilo. Om det skulle visa sig lämpligt skulle vi genom dagarna förhoppningsvis få oss några efterlängtade fiskmiddagar.
Under alla mina år på de nordliga fjällen har jag alltid styrt kosan norrut till det legendariska Sandåslandet norr om Kiruna. De guldglittrande sandåsjokkarna, midnattssolen, kargheten och ensamheten har varit de största lockelserna. Jag har alltid vänt storälvarna ryggen, fråga mig inte varför.
Redan för ett tiotal år sedan kom rapporter om att harrbestånden i storälvar som Torn- och Kalixälven och Råneälven hade dragit sig undan.
Folk har klagat över att den större harren hade lämnat scenen. Danne däremot menade att harrbestånden har växt till sig på den övre delen av Torneälven.
På den blanka nacken fick vi vårt lystmäte på välvuxna harrar. Dagarna gick och skratten ekade över nejderna. Om kvällarna åt vi kokt och stekt harr, de flesta tagna på torrflugor. Däremot fanns ytterst få insekter i luften, ett tragiskt konstaterande för den här sommaren. Harrmagarna var sprängfulla av lungsnäckor, ett bevis på behövlig bukfylla när dag-och nacksländorna saknades. Trots detta var harrarna välformade?
Kontentan av resan till Torneälvens övre delar var den sagolika medelvikten på de fyrtiotal harrar vi fångade. Strax över ett kilo, allt från nio hekto till snygga 1,6 kilo. Våra gäster från söderns nejder satte personliga rekord varje dag, allt eftersom Danne fick ett allt bredare leende. Världsklassfiske utan motsvarighet och det absolut häftigaste jag varit med om under alla mina år som harrfiskare. Tack Danne, Roger, Kent och Micke. Ni gjorde mina dagar till ett guldkantat minne för livet.