De norrländska myggsvärmarna har i alla tider varit föremål för förbannelsens kraftord. Irriterande insekter som tydligtvis inget annat vill än att spoliera en efterlängtad fisketur. För att sticka fram hakan något anser jag att myggen är sportfiskets absolut viktigaste ingrediens.
Det är framför allt stickmyggan (Culex pípiens) som har ställt till med vissa kliande förtret.
Enligt entomologiboken når insekten en längd av högst 6 mm, vingarna är ofläckade och benen enfärgade. Larven lever i vattensamlingar, där den under andningen hänger lodrätt ner från vattenytan. Hanar och honor svärmar i skilda klungor, där endast honorna suger blod. Krypen är vanliga över hela landet, ett svårt plågoris för människor men också för djur som boskap.
Numera smörjer vi in oss med allehanda mer eller mindre verksamma medel, för att slippa bli myggstuckna. Trots att det finns en uppsjö med preparat föredrar jag den gamla beprövade beckoljan. Bäst fungerar den blandad med lika delar djungelolja från den gröna plastflaskan.
Jag brukar skämtsamt säga att smeten har en dubbelverkande roll, dels som effektivt myggskydd men också som häftig solkräm. Alldeles säkert har den ingen solskyddsfaktor utan fungerar mest som flott på fläsket. Viktigt är att man tvättar av sig kletet om kvällarna. Risken finns annars för uttorkning och sprickbildning av huden.
Beckoljan luktar inte, den doftar. Under mörka stunder av längtan till sommaren brukar jag plocka fram en flaska och lukta på innehållet. Då kommer extasen, då rullar fiskeäventyren fram på löpande band, då randas ånyo åsynen av vakande harrar, leende kamrater och brusande forsar. Det är då som min hustru brukar skaka på huvudet och undra vem hon egentligen en gång i tiden gifte sig med.
Inga organismer finns i onödan, inte heller mygg och knott. Rent ekologiskt skulle det vara en katastrof om insekterna utrotades. De är stapelfödan för fisken, framför allt de om sommaren ytätande arterna, som röding, öring, sik och harr. Dessutom skulle videregionernas stundtals rika fågelliv spolieras. Frånvaron av krypen skulle allvarliga överlevnadskonsekvenser för allehanda rovfåglar, ripor och rävar. I de biologiska och ekologiska rummen har myggen onekligen en mycket framträdande roll och kan sägas vara själva grogrunden för ett någorlunda ordnat ekologiskt system.
Jag är väl medveten om att myggen har ställt till med en hel del irritation. Däremot tror jag inte alltid att det har med själva sticken att göra, utan mer med mängden insekter. De är helt enkelt i vägen, kryper in i ögonen och ockuperar öron och ögon.
I Island finns inga myggor men däremot desto mer knott, av arten forsknott, lite större än den vanliga bitknotten och inte fullt så bitska. Där fick jag lära mig att knotten var förutsättningen för allt liv, som fåglars och fiskars överlevnad.
I den väldiga kratersjön Myvatn, på den norra delen av ön, blommade ibland en alg i massor, som kallades Ana bena. Fenomenet gav syrebrist i sjön, vilket i sin tur orsakade en naturlig decimering av de stundtals digra rödingbestånden. När algerna sedermera rann ner i älven Laxá, där vi fiskade, blev vattnet grågrönt, inte helt olikt avrinningen från en glaciär i avsmältning. Detta påverkade dock inte öringfisket, som var magnifikt.
Intressant var att en mil längre ner efter älven var vattnet återigen genomskinligt och klart. Vad hade egentligen hänt?
Sedermera fick jag veta att varje knottlarv i älven åt upp en Ana benaalg, eller plankton. Det fanns så ofantligt mycket larver i vattnet att alla algerna blev uppätna efter en dryg mil av älven? Hade det inte varit för knotten hade älvens öringar och andra fiskar dött av syrebrist. Som tack för hjälpen åt öringarna upp knotten. Otack är världens lön, kanske man kan säga. Smart ekologi är det i alla fall.
Ibland läser jag texter som beskriver underbara fiskafängen i norra Norrland eller i Lappland. Författaren målar ut sitt eldorado med texter så vackra att tårar kan rinna. Drömmarna kommer fram, öringen hugger och livet leker. Tyvärr brukar en del av berättelserna totalhaverera, eftersom de envetna plågorisen åter kommer fram i rampljuset. ”Fiskeresan hade blivit helt perfekt om det inte hade varit för alla dessa myggor”, kan man läsa.
Jag känner en kompis som har spelat in myggsurr på band? Jag luktar på beckoljan? Det bästa av alla vårtecken är när jag hör det första myggsurret. Jag har heller inga som helst problem att sova med rummet fullt med surrande myggor.
Alla har vi våra små knep att, med minnets hjälp, återvända till de nära och kära. Jag kan med gott fog påstå att myggen tillhör den vänkretsen.