Så fort det gick! Från att se de flesta vandra ut ur mataffären med platspåsar i händerna till att nu se flertalet gå ut med kassar som är möjliga använda om och om igen. Heja mänskligheten!
Påsförändringen förra året visade att vi inte är en korkad skock som bara går på i gamla spår. Klart vi kan ändra på oss! Bara det svider nog hårt om vi inte gör det.
Jag har blivit så cynisk att jag inte tror vi människor frivilligt förändrar oss ett dyft för naturens skull. Orka tänka på miljööööön. Här ett par exempel jag i ett huj kan ta fram ur den Berglundska ve(r)kligheten: Jag kör bil för ofta till jobbet i stället för att cykla. Jag flyttade för två år sedan till 109 kvadrats boende trots att vi bara är två personer i hushållet. Jag flyger stundom till syrran i Stockholm när pandemier inte härjar.
Men, skulle bensinen bli svindyr skulle jag med all säkerhet cykla oftare till jobbet, det är ju bara fem kilometer dit. Skjuter elpriser eller räntor i höjden tvingas jag nog köpa oss något mindre, och bränner flygbiljetten hål i plånboken skulle jag aldrig flyga till syrro. Tvingas vi leva sparsamt, lever vi sparsamt.
Kanske är det pengarna som styr vår levnad mest av allt, förutom de närmaste relationerna? Pengar är centrala, det vet både Löfven och Sabuni, men jag tycker inte det märks vad gäller skatt, moms och belastningar på sånt som förstör vår framtid. Som det är nu måste du måste vara rik för att kunna leva enligt den politik du tror på. Ekologiskt och närodlat? Tågresor? Elbil? Ja tack, men upp med feta plånkan.
Styrdes däremot pengen om, så att exempelvis de klimatsmarta varorna fick lägre moms och bönder gavs bättre stöd här i Sverige för klok odling och djurhushållning skulle prisbilden bli smartare. Gör bra varor billigare och dåliga varor dyrare, simpelt! Höj priserna på importerat kött, på hårt besprutade grönsaker och frukt (bara för att äpplen är svenska behöver de inte vara bra för natur eller människa) och höj momsen som bara den på sockrade produkter som godis, läsk och skräpmat. Då blir det lättare göra bättre val för såväl miljö som hälsa. Vi liknar alltmer halvfeta amerikaner här i Sverige. Intet ont om dem eller om fetma, men vi rör oss för lite och har råd att käka skit. När lösgodiset kom till min hemby på 1980-talet kostade det 8:90 kronor hektot. Hur sjutton kan sådana varor samt läsk vara billigare i dag? Något har blivit galet.
Klart det handlar om starka marknadskrafter bortom Sveriges gränser, men svenska regeringen har full möjlighet styra de priser vi ser i våra hyllor på mer hållbart vis för såväl människa, miljö och gris. Kom igen nu Sverige!
Det som hände med plastpåsebeteendet hos svenska folket i fjol var rafflande och förde mina tankar till Österrike där jag bodde 1995. Där var det givet att ta med sig egen påse, många hade även med sig glasflaskor att fylla på mjölk i. Folk var stjärnor på att källsortera och miljön fanns på agendan på ett mer inarbetat vis där än här. Redan då.
Vissa kan tycka det är pyttigt att tänka på ”petitesser” som vad vi bär hem vår mat i när det finns monsterfabriker som spyr ut hemskheter i mängder. Jag tänker; allt vi kan göra, bör vi göra. Men pappa staten måste hjälpa genom att ställa om prisbilden. Det ska kosta skjortan att inte bidra till en bättre framtid. Punkt och slut.