Jag hade aldrig planerat att ta upp det här ämnet igen. Men konsekvenserna av min senaste krönika krävde ändå en uppföljning.
Först av allt måste jag rätta ett sakfel. Allstar i Luleå stänger inte under sommaren som jag påstod. Det är bara Olivers som gör det. Sportbaren riktar sig till en yngre åldersgrupp därför uppstår inte intern konkurrens då kundflödet riktas om med hjälp av åldersgränser.
Så vad hände egentligen? Mediecirkusen tog fart efter att jag blev portad från Roasters. Allt som krävdes var en facebookuppdatering och veckan därpå ringde Nordnytt, Journalisten, Resumé och radioprogrammet Medierna. Det är intressant vilken makt sociala medier har.
Har jag varit på Färjan efteråt. Ja. Har jag varit på Roasters. Nej.
Däremot måste jag erkänna att jag lät en kompis "köpa ut" kaffe åt mig i söndags då det knappt finns andra fik som serverar kaffe så sent på en söndagkväll. Hur jävla fånig känner man sig inte då. Jag är inte ens portad längre, enligt ägaren, bara otrevlig mot personalen.
Hur smakade Kaffet? Inte alls dåligt.
Men låt oss återvända till poängen, själva monopolsituationen. Jag fick kritik av många för att jag pekade finger åt kommunen. "De har väl inget att göra med saken".
Vem är då den skyldige?
Kunderna för att de inte väljer andra krogar? Det finns tre ställen med serveringstillstånd och solläge i norra hamn. Endast ett får ha öppet till klockan 03 och sväljer över tusen personer. Det bör poängteras att de övriga är fullproppade till stängning under helgerna.
Kan jag skylla på krögaren som skapar ett koncept dit människor väljer att gå? Nej, däremot kan jag tycka att krögare borde vilja ta ett ansvar för bra service, kreativa artistbokningar, ny dansmusik och variation. Och kanske inte bli grinolle när de får kritik. Det slipper de i en monopolsituation.
Kommunen då, kan de ändra alkohollagen? Inte det heller.
Hur har vi hamnat här - eller snarare- vilken väg vill vi vandra?
Roasters starka ställning utmanas redan nästa sommar av BO:s. Det är bra. Se nu till att båda fiken hålls öppna.
Men på kajen återstår dilemmat. Tänk er då ett tiotal mindre båtar, pråmar med serveringstillstånd. Mångfalden hade pressat priserna. Utan prisanpassning hade monopolsituationen stått på väldigt skakiga ben. Variation är alltid bäst.
Kan då inte kommunen lägga ut mindre pråmar, öppna serveringsområden, och utfärda tillfälliga tillstånd liknande "festivaltältsserveringar" till 03 varje sommar och lägga ut på entreprenad?
Jag har ingen aning om det går att göra. Men finns viljan så finns vägen. Underlätta på de sätt som går att underlätta för att bryta den negativ trenden. Företagsvänligare kommuner hade hittat en kreativ lösning.
Och med tanke på hur populär min krönika blev bland vanligt folk så kan jag säkert lova omval.
Så kom igen, låt oss se ett levande Luleå nästa sommar.
För övrigt: Spelade Battlefield 3 Alphan. Det blir en fin
höst för de som gillar datorspel.
Lulekalaset here we go.
Missa inte nästa krönika. Då går jag till "attack" mot stadsbilden.