I veckan har tre saker fått stort utrymme i media som egentligen har en gemensam nämnare:
Hur vi beter oss och inte beter oss på internet.
Där är vi alla relativa nybörjare och vårt gemensamma regelverk är under ständig förändring. Därför är dessa debatter lika viktiga som svåra.
I den bästa av världar skulle internet bara vara fantastiskt, ett verktyg som berikar våra liv.
Nu vet vi alla att det inte är så.
Allt som kan brukas kan även missbrukas.
Jag tänkte börja med Expressens senaste SD-avslöjande, där tidningen namngav flera politiker som skrivit de mest avskyvärda saker på rasistiska debattforum i tron att deras identitet för evigt skulle vara anonym. Det har handlat om att flyktingbarn borde svälta ihjäl eller att Reinfeldt försöker utplåna svenska folket med ”bögpest”.
Det där näthatet har alltid varit en baksida av internet. Alla har kunnat hata och förfölja utan att behöva visa vem man är.
Men nu har några som kallar sig ”Researchgruppen” knäckt hemliga identiteter och en av Sveriges största tidning väljer dessutom att publicera dessa.
Det är en helt ny situation som skakar om vårt internetanvändare.
Att hänga ut rasistiska svin som dessutom är förtroendevalda kan anses vara vällovligt, men vart ska man dra gränsen? Expressen flyttade snabbt fram den genom att redan nästa dag även namnpublicera mer eller mindre framträdande företagare som skrivit rasistiskt.
Nu blir det hela plötsligt väldigt komplicerat.
Vilka näthatare är okej att dra fram i ljuset? Och vilket hat anses motiverat? Ska även namn publiceras på de som anonymt uttryckt sig hatiskt mot kvinnor och homosexuella på internet hängas ut?
Jag har inte svaren. Jag undrar om ens Expressen har dem.
Vårt internetanvändande har även fått Luleå kommun att ta försöka lösa problem med förbud, vilket NSD har skrivit om två gånger i veckan.
I det ena fallet handlar det om att kommunen upptäckt att elever hängs ut på en mobbingsajt på ett oerhört kränkande sätt, ofta med sexuella anspelningar.
Det är en sajt där elever kan gå in anonymt och ställa frågor till andra elever. Den har 60 miljoner användare i världen anses ligga bakom flera självmord bland tonåringar.
Läraren Jens Lindgren sa att han blev chockad när han såg vad som skrevs där och nu har Luleå kommun valt att blockera sajten.
Det gäller bara skolans datorer, men jag tycker att det är en bra och viktig markering. En markering som i bästa fall leder vidare till att föräldrar i högre grad diskuterar dessa frågor med sina barn.
Lite fegt har jag sparat den svåraste frågan till sist, den som inte oväntat har väckt hetast debatt: beslutet om fotoförbud på barnens luciatåg.
Även här är internet boven. Föräldrar oroar sig över att deras barn utan vetskap ska hamna på sociala medier som Facebook och Instagram.
Lägger man till det faktum att det finns barn som lever med skyddad identitet på grund av att det existerar en hotbild så är frågan inte okomplicerad.
Ändå känner jag att här har en gräns passerats. Jag vill inte ta ordet panik i min mun men föräldrar måste få lov att fotografera barnens högtidsstunder. Eventuella baksidor måste kunna lösas på annat sätt.
Men som sagt: internet har inte funnits särskilt länge gränsdragningarna är inte enkla. Det är vår gemensamma sak att komma fram till vad som är okej och inte.