I den första perioden ställde sig publiken i Coop arena upp från sina säten. Applåderna mullrade, det var en vacker manifestation av ett folk som längtat så länge.
Människorna som var på plats ville visa sin kärlek till ett lag som spelade som en våt dröm.
Jag tittade ner i båset under den stående ovationen. Jag såg assisterande tränaren Thomas "Bulan" Berglund sucka.
Människorna som var på plats ville visa sin kärlek till ett lag som spelade som en våt dröm.
Jag tittade ner i båset under den stående ovationen. Jag såg assisterande tränaren Thomas "Bulan" Berglund sucka.
"Bulan" har varit med förr. Kanske förstod han vad som väntade.
Sedan Skellefteå gick upp i elitserien har jag aldrig sett det oftast väldigt rejäla laget bli så kapitalt utspelat som det blev i den första perioden. Jag vet inte vad Skellefteåspelarna hade förväntat sig, de dök i alla fall upp till derbyt med en inställning som hämtad från "Kungarna av Tylösand".
Hemmaspelarna gjorde precis vad de ville och gick ifrån till 3-0.
Sen gick det som det gick.
Hemmaspelarna gjorde precis vad de ville och gick ifrån till 3-0.
Sen gick det som det gick.
Skellefteå visade precis vilket virke laget är byggt av.
1-3 Joakim Lindström.
2-3 Pierre-Edouard Bellemare.
3-3 Mikko Lehtonen.
Den andra perioden var drygt sju minuter gammal när Lehtonen hoppade upp i plexiglaset bakom Anders Nilssons mål och visade vad han tyckte om Luleåklacken.
2-3 Pierre-Edouard Bellemare.
3-3 Mikko Lehtonen.
Den andra perioden var drygt sju minuter gammal när Lehtonen hoppade upp i plexiglaset bakom Anders Nilssons mål och visade vad han tyckte om Luleåklacken.
Det var också sista gången som någon hoppade av glädje i Skellefteå.
Jonas Rönnqvists terrierhundar såg lite tuggade ut. Men de fortsatte röra på benen och jobbade sig in i matchen.
Efter 3-3 skapade Luleå ett par lägen, tillräckligt mycket för att kunna ta med sig en slags positiv känsla in i omklädningsrummet efter en katastrofal period.
Det räckte för att ta över i tredje, göra 4-3 och kunna lägga sig på kontring.
Och den här fantastiska, svängiga, fysiska matchen fick den vackra avslutning som den var värd.
När Cam Abbott tacklade omkull Pavel Skrbek bakom Skellefteås mål, spelade fram Joonas Vihko och han sköt i stolpen kom jag osökt att tänka på Kalle Kerman. Ni minns naturligtvis målskytten från Mora som kom till Luleå och blev en grovarbetare. Vihko kom till Luleå för att göra mål, inte träffa stolparna.
Men samme Vihko fick, tjugo sekunder senare, ett fantastiskt pass på offensiv blå, kom fri och lurade Joacim Eriksson med en backhand i nättaket.
Det räckte för att ta över i tredje, göra 4-3 och kunna lägga sig på kontring.
Och den här fantastiska, svängiga, fysiska matchen fick den vackra avslutning som den var värd.
När Cam Abbott tacklade omkull Pavel Skrbek bakom Skellefteås mål, spelade fram Joonas Vihko och han sköt i stolpen kom jag osökt att tänka på Kalle Kerman. Ni minns naturligtvis målskytten från Mora som kom till Luleå och blev en grovarbetare. Vihko kom till Luleå för att göra mål, inte träffa stolparna.
Men samme Vihko fick, tjugo sekunder senare, ett fantastiskt pass på offensiv blå, kom fri och lurade Joacim Eriksson med en backhand i nättaket.
Kerman var glömd - och alla älskade den nya finländaren.
Egentligen är det löjligt hur allt går de nya tränarnas väg. De fick en del svar mot Södertälje och betydligt fler i den här matchen.
Nästa gång vi ser Luleå Hockey lär väl till och med Karl Fabricius göra mål.
Rödgul röra: Läs Pelle Johanssons blogg
Matchen minut för minut: Jimmy Stålnacke direktrapporterade från matchen
Nästa gång vi ser Luleå Hockey lär väl till och med Karl Fabricius göra mål.
Rödgul röra: Läs Pelle Johanssons blogg
Matchen minut för minut: Jimmy Stålnacke direktrapporterade från matchen