I verkligheten vet vi att en Neil med stjärnbanér var först. Men en kvinna låg bakom den amerikanska måntriumfen. Är det inte lite typiskt? Kvinnan gör det möjligt, vi män tar åt oss äran. Men det håller på att förändras. Snart tar kvinnorna över både berömmelsen och världen.
Ett tecken i tiden är att drygt tre gånger så många flickor som pojkar skaffar sig högre utbildning efter gymnasiet. Även om kvinnor fortfarande är underrepresenterade som chefer i näringslivet och offentliga sektorn, axlar de ledarrollen steg för steg. I näringslivet är 55 000 chefer kvinnor; På tio år har de avancerat från var fjärde till var tredje chefsposition.
Kvinnorna konkurrerar på bred front. Den ena manligt potenta posten efter den andra feminiseras. En Malin är vd på Öhrlunds Åkeri, en Anneli på Luleå Energi, en Lina på mediakoncernen NTM, en Åsa är biskop. Tjers bryggeri drivs av Sofia och Lina. Universitetets rektor heter Birgitta, på Luleå Airport basar Ann-Christin. På ståljätten SSAB chefar kvinnor på tre produktionsanläggningar sedan en Monica nyligen utsetts till platschef i Luleå.
Länets regiondirektör är en Anna-Stina, i staben har hon en hel radda kvinnor. Luleås big boss är en Lenitha, i Arvidsjaur heter hon Sara, i Pajala Ulrica. En Anna-Greta är kommundirektör i Överkalix och en Anja är Sametingets hálddahushoavda i Kiruna.
I Paavo- och Pekkalandet Finland har en 34-årig Sanna valts till pääministeri, världens yngsta statsminister. Faktum är att alla fem finska regeringspartier har kvinnor i toppen; Finansministern heter Katri och är också fullmäktiges ordförande i Torneå.
Erna, Katrín och Mette är regeringschefer i Norge, Island och Danmark. I Tyskland lutar det åt att en Annegret tar över efter Angela. Christine har redan tagit över ordförandeklubban i ECB, euroländernas mäktiga centralbank, och EU-kommissionens nya ordförande heter Ursula.
Samma visa överallt. En viktig anledning till den kvinnliga anstormningen är att flickor inte suger åt sig av den grabbiga antipluggkulturen. Tjejer läser vidare, förkovrar sig, spetsar sina kunskaper.
Enligt Harvard Business Review övertrumfar kvinnor män i de flesta egenskaper och kompetenser som man kan förvänta sig av en bra chef. Skillnaderna är inte stora, men tillräckliga för att göra tjejer snäppet vassare när det gäller initiativförmåga, uthållighet, motivation, inspiration och samarbete.
Men hur duktiga kvinnor än är, har de svårt att vinna erkännande som beslutsamma och målinriktade, snarare betraktas de som lite snyftigt sökande efter relationer och konsensus. I Ledarskapsguiden läser jag att Göteborgs universitet nyligen gjort en mastodontstudie med 7 000 personlighetstester för att urskilja olikheter mellan manligt och kvinnligt. Ingen vann, skulle man kunna säga, med ett undantag: Män är mer riskbenägna.
Att män vågar ta risker visade Neil och Buzz och Michael på månfärjan Apollo 11. Men det var en kvinna som tog den största risken, när grabbarna skrev rymdhistoria. Hon programmerade de extremt kvalificerade koder, som ingen gjort förut och som krävdes för att månbesättningen skulle kunna göra det ingen gjort förut, landa på månen.
Nasa borde helt enkelt ha låtit Neil stanna hemma. Då hade en Margaret välförtjänt fått förkunna de bevingade orden: A small step for woman, a giant leap for womankind.