När jag frågade Maria Larsson om jag fick skriva om henne i NSD undrade hon vad vinkeln skulle vara. Frågor om hur det är att vara tjej och köra mc betackade hon sig å det bestämdaste. Kön gör ingen skillnad tycker hon.
Och fåniga vore så klart den typen av frågor att ställa till henne som i det närmaste har motoroljan i blodet. För henne som vuxit upp i garaget och låter motorintresset fylla större delen av tillvaron är hojkörning den naturligaste sak i världen.
Att tjejer kör motorcykel borde också vara den naturligaste saken i världen, vilket det inte är alla gånger.
Det har jag själv fått uppleva medan irritationen puttrat inom mig.
Exempel: Jag och min sambo är ute och kör och stannar till någonstans.
Någon får något intresserat i blicken och börjar studera våra åkdon.
Inget konstigt med det, konstigare vore motsatsen.
Sen faller det sig så att en man kliver upp bredvid min sambo. Och börjar ställa frågor. Helt okej.
Men när samme man börjar fråga sambon om MIN hoj, det är då irritationsmolnen börjar hopa sig.
”Vad är det för kubik på den där? Hur är den att köra?”
Djup suck!
Det är bara för mig att ta mina 161 centimeter plus och ställa mig framför sambons 187 och tala om att ”MIN hoj är en 1200 kubikare och en dröm att köra”. För att sedan utveckla dess kapaciteter och köregenskaper vidare.
Men vad tror dessa män egentligen?
Att MIN hoj är något min sambo satt mig på för att fördriva tiden med och att jag inte har en susning om vad det är jag sitter på?
Sedan 1976 måste man ju faktiskt 1) bevisa att man kan köra mc 2) ha klart för sig en hel del om hur motorcyklar är uppbyggda och fungerar, innan man får sitt motorcykelkörkort i handen. Vare sig man är man eller kvinna.
Samtidigt tycker jag att tjejer som kör hoj och inte nöjer sig med att åka med där bak är GIRLPOWER. Och tack och lov är ju dessa utspel från någon som obetänksamt utgår ifrån att vi inte har en aning om vad vi håller på med, mer undantag än regel.
Så när det händer är det bara att markera. Å det bestämdaste.
Efter förra veckans artikel om mc-säkerhet undrar en bilburen kollega hur man som bilist bäst beter sig i närheten av motorcyklister på väg.
Jag och mc-folk jag pratat med vill framhålla tre punkter:
1) Håll avståndet. Både bakom en hoj och i sidled när ni kör om.
2) Var medvetna om att vi finns och att vi mycket väl kan befinna oss i ”döda vinklar”.
3) Är ni osäker på om det är en moped, cykel eller motorcykel som kommer längs vägen, ta för givet att det är en mc och chansa inte på att hinna ut framför den i en korsning.
Jag hör inte till de lyckliga som körde Majrundan men samma dag tog jag min egen runda här i Gällivare, som för mig kändes nog så stor.
Det var nämligen min premiärtur för säsongen, åh, ljuvliga känsla!
Att starta hojen, sätta sig upp och få gasa i väg på sitt mullrande vidunder, det var som att träffa en kär gammal vän efter månader av saknad.
Så – att köra hoj må vara den naturligaste sak i världen men också det mest fantastiska som finns!