"Vet ni vad det blir för kön?".
Det är nog en av de vanligaste frågorna för par som ska bli föräldrar. Och sedan - när babyn bestämmer sig för att anlända till världen så är könet förmodligen bland
det första föräldrarna delger världen - Det blev en liten flicka eller det blev en pojke.
För väldigt många av oss skulle det vara otänkbart att inte berätta vilket kön vårt barn föddes med till familj och vänner – att inte tycka att könet var viktigt. Könet blir en del i en anknytningsprocess. Och en mamma med två döttrar i familjen kan lite generat erkänna att visst önskar hon att tredje barnet i magen är en son. Eller vice versa. Vem har missat debatten om mammor som längtar efter döttrar som pågick för något år sedan? Pojkmammor berättade om sin dröm efter en dotter och försökte förklara att det handlade om att få en könsidentifikation med sitt barn.
Det här säger något om könets betydelse. Att det spelar roll. När ett föräldrapar bröt mot normen och inte talade om barnets kön och valde könsneutrala kläder åt avkomman lät reaktionerna inte vänta på sig. Och det är förståeligt - vi människor vill snabbt kunna förstå vår omvärld, snabbt kunna placera människor i ett fack för att själv kunna agera och reagera.
Könet en väldigt avgörande för hur vi uppfattar någon annan – det kan vara frustrerande att prata med någon som man inte vet om det är en hon eller han. Frågan blir då - varför är det så? Är vi inte i första hand människor?
Väldigt många av oss identifierar oss med vårt kön – heter man Bengt handlar Bengt i regel kläder på herravdelningen och sambon Lotta går på damavdelningen. De som klär sig normbrytande får ofta beckningen queer – hen är gränsöverskridande i sitt könsuttryck. Vårt kön präglar dessutom väldigt många av de val vi gör i livet - medvetet eller omedvetet. Vad vi studerar, hur många dagar vi är föräldralediga när vi blir föräldrar, om vi kommer att bo i en stad eller i en landsbyggd. De valen påverkar väldigt ofta vår livssituation, vår lön, vår pension. Frågan blir onekligen - är vi så fria att forma våra liv som vi gemene man gärna vill tro?
Vårt kön påverkar också i stor grad våra intressen - fler män är onekligen intresserad av jakt och fiske och på zumbapassen syns mest kvinnor. Tanten har fått bli symbol som kulturens bärare och hon som läser böcker. Inredningsmagasinen och bloggarna flörtar med den kvinnliga publiken och motorsportstidningarna uppfattas som manliga. Här kommer frågan om könet i mångt och mycket är en social konstruktion - vi gör som vi förväntas göra.
Å andra sidan: Kvinnor har menstruation, PMS och bär barn i sin kropp - det är en påtaglig fysiskt skillnad mot männen. Och männen i sin tur har i regel en större kropp, mer fysisk styrka, har mer testosteron i sig och har testiklar med spermier. Vi är uppenbarligen olika där.
Trots detta kan bara själva påståendet att män och kvinnor är olika väcka heta diskussioner - att könets olikheter i första hand är en samhällsnorm. Argumentet är att vi föddes som människor och blev sedan ett kön på grund av omvärldens förväntningar och krav.
Titta på illustrationen av Nina Mäkitalo. Hur skulle du bemöta hen? Och om hen "förvandlades" till en man, skulle du då bemöta personen annorlunda än om personen blev en hon? Skulle livet se olika ut beroende på om personen var en hon eller en han- eller om människan konsekvent vägrade vara vare sig man eller kvinna.
Hon / han / hen. Lika - eller Olika?