Vi norrbottningar blev ju snuvade på den snösmocka som träffade Medelpad, Ångermanland och Västerbotten för några veckor sedan. Medan militären tvingades rycka ut med bandfordon i Ö-vik kunde jag – iförd lågskor – borsta bort några få flingor från förstukvisten. Visst, ett par snöfall har vi fått men än så länge ingenting utöver det normala eller högst hanterbara.
För er som inte känner mig kanske en förklaring är på sin plats. Jag älskar snö. Jag älskar vinter. Jag älskar kyla. Dels påverkas jag bara måttligt av elementens raseri då jag i stora drag är byggd som en vikaresäl, dels infinner sig någon slags luthersk-karlbertilsk tillfredsställelse av att faktiskt utföra ett fysiskt arbete med tydlig början och uppenbart slut. Gården är full, jag svettas, gården är tom. Två decennier bakom diverse skrivbord på diverse arbetsplatser har gjort att jag kanske romantiserar rejält kroppsarbete en smula mer nu än när jag jobbade på kollagret, äldreboendet eller i brädgården. Likafullt är det så jag fungerar.
Jag inser att så inte är fallet för alla.
En icke försvinnande liten andel av Norrbottens befolkning hatar, känner obehag inför eller njuter åtminstone inte av vintern. Jag förstår detta, jag respekterar och högaktar er som gör jobbet ändå, dag ut och dag in, utan att gnälla.
Till er andra – jag tittar bland annat på dig, Peter Lindvall, denna tidnings nyhetredaktör, som aldrig missar ett tillfälle att på sociala medier ondgöra dig över att behöva skotta bort ett par centimeter från din minimala garageuppfart – har jag några tips.
För det första: Utrustning. Jag jobbar nästan uteslutande med så kallad snöbjörn, snökara eller snöräv. I extremfall drar jag igång slungan, men jag tycker att både resultatet och känslan i kroppen blir bättre med den förstnämnda. Som komplement kan en mindre lättmetallskyffel (kaninburen) samt en större skyffel i plast (hundarnas pissgångar på gården, broarna) vara fullt tillräckliga, naturligtvis tillsammans med en piassavakvast.
För det andra: Klädsel. Jag nämnde fiberpäls tidigare, och jag uppskattar den mer och mer. I en situation då det blåser och/eller snöar ymnigt är den dock ej att rekommendera som yttersta skalplagg. Dels stoppar den vind lika bra som ett siknät, dels har eventuell nederbörd en tendens att fastna i stora drivor på den. I övrigt gäller naturligtvis lager på lager-tekniken, klä er inte för varmt från början – särskilt inte vid blidväder och blötsnö. Handskar är en viktig detalj, de ska vara tillräckligt isolerade för att hålla fingrarna varma trots fast grepp om metallhandtag men inte så tjocka att det inte går att manövrera grindar eller choken på snöslungan. Tänk också på att skorna ska bibehålla god vidhäftning trots transport på packad snö eller is.
För det tredje: Strategi. Det är viktigt att inte låta snön överraska dig. Städa undan ordentligt så att du har så rena ytor som möjligt. Steg två är att utse dina designerade tippytor. Var på tomten, gärna i närheten av skottzonerna, ryms det en rejäl snöhög? Bygg upp ramper och gångar till tippen så fort som möjligt. Tänk också på vad som ligger under samt vars smältvattnet tar vägen fram emot vårkanten. Det är inte optimalt att snöhögen just där ungarna sandlåda ligger. Tänk också på underlaget. Spaden glider lättare på packad snö än på asfalt, grus eller stenläggning – var inte alltför nitisk i början av säsongen.
Är du stolt och glad ägare av en baklastare eller annan maskinell utrustning för snöröjning? Då kan du bortse från ovanstående tips, leende luta dig tillbaka och njuta av att ploga upp vallar vid våra infarter.
Mycket nöje!