Den här veckan har till stor del handlat om Sture Bergwall och som ni säkert vet är detta ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat.
Allt dundrade igång i måndags då Göran Lambertz, domare i Högsta domstolen, skrev en debattartikel i DN som sedan dess dömts ut som fullständigt omdömeslös.
”Lambertz argumentation fyller mig med fasa”, skrev till exempel Aftonbladet.
Jag vill gå ännu längre.
Lambertz kan faktiskt utsätta Bergwall för livsfara.
Vad var det då Lambertz skrev?
Jo, att trots att Sture Bergwall snart har friats från sina samtliga åtta morddomar (två i Norrbotten) så är han med stor sannolikhet ändå skyldig. Åtminstone till några av morden.
För att styrka den saken radade Lambertz upp fem punkter som han ansåg vara bevis för att Bergwall är en mördare.
Dessa ”bevis” gällde för övrigt två domar där Bergwall redan friats, bland annat Johan Asplund-fallet.
I sin artikel pekade Lambertz på att Bergwall minsann hade kunnat visa att Asplund haft ett specifikt födelsemärke på ryggen.
Intressant är att den överåklagare, Björn Ericson, som fick riksåklagarens uppdrag att granska Quickdomarna använder exakt samma detalj för att visa hur FEL allt blev och hur dåligt polisarbetet sköttes.
Så här skriver Ericson i sin slutrapport till RÅ:
”Bara som exempel kan nämnas de alldeles specifika kroppsliga kännetecken som domstolen beaktade avseende mordet på JA. Bevisvärdet av dessa unika uppgifter torde efter en kritisk granskning ligga mycket nära nollpunkten.”
Nåväl, Lambertz har gjort bort sig för all framtid och har fått löpa gatlopp. Allt för många är i dag allt för pålästa på Quickfallet för att han skulle kunna komma undan med ett sådant lågvattenmärke.
Ändå är hans artikel så allvarlig den bara kan bli.
Vi har alltså en domare i Högsta domstolen som går ut och förklarar för svenska folket att en friad man ändå förmodligen är skyldig. Det är fullständigt häpnadsväckande.
Ännu mer häpnadsväckande blir det när det visar sig att Lambertz inte ens har läst förundersökningarna. Hans uppgifter kommer direkt för ”maffian”, det vill säga före detta åklagare van der Kwast och polisen Penttinen, personer som enligt många har ägnat sig åt rent brottsliga metoder.
Varför Lambertz låter sig utnyttjas på detta sätt kan man bara spekulera i.
En dag, när denna resningsprocess är över, kan faktiskt Sture Bergwall bli en fri man.
Det är inte vågat att påstå att det då finns en hotbild mot honom.
Den hotbilden blir knappast mindre av att en av landets högsta jurister sätter sin heder och ära i pant på att Bergwall, trots de frikännande domarna, ändå lär vara skyldig till minst två mord.
Precis sådana uttalanden kan få vilken galning som helst att vilja ta lagen i egna händer. Ingen vill väl se en barnamördare mitt ibland oss...
Tvärtom borde det vara hedervärt att rättsväsendet enhälligt och med kraft markerar att alla misstankar mot Bergwall är avskrivna – om inte annat för att skydda honom.
En som däremot verkar ha både förstånd och kurage är socialdemokraten Morgan Johansson, ordförande i riksdagens justitieutskott.
Jag har fått ta del av en brevväxling där Johansson skriver:
"Jag vill bara försäkra dig om att jag är fast besluten att gå till rätta med detta. Jag läste boken i helgen (Hannes Råstams bok Fallet Quick, min anm), och om ens hälften av det är sant så har vi att göra med en stor rättsskandal. Det kan inte få passera.
En kommission bör gå igenom hela utredningen igen, och granska om den skötts professionellt. Om man hittar fel som är så allvarliga att det handlar om lagbrott, så ska det överlämnas till åklagare som då kan väcka åtal.”
Jag sätter mitt hopp till Morgan Johansson om att denna skandal får ett värdigt slut.