Jag träffade i dag, och har ett antal gånger tidigare träffat, personer som säger: ”Jag känner igen dig, var kan vi ha setts?”

Då går mina tankar till att den här personen känner till mig för att jag är företagsledare för ett etablerat vinstdrivande företag, för att jag har en akademisk utbildning och en forskarexamen, för att jag är ordförande i Business by women i Norrbotten som har lokala grupper i sex av Norrbottens kommuner, för att jag varit ordförande för Företagarna Luleå eller för mitt arbete som ordförande i SpiraMare2020 som har en styrelse med ledamöter från sex kommuner i Norrbotten.

”Nu vet jag var jag kommer ihåg dig ifrån, du är ju Leifs fru.”

Okej, jag älskar att vara Leifs fru, Daniels och Marias mamma, Joacims och Victors farmor, Gudruns dotter… Men, i min arbetssituation hade det suttit fint att bli igenkänd utifrån ovan beskrivna meriter och kompetens. 

Eller, det är ju en ära att vara Leifs fru i många avseenden. Men, att vara Leifs fru genererar inte någon inkomst till mig så att jag kan försörja mig, det måste ske utifrån min kunskap, kompetens och mitt företagande och alla mina affärsnätverk. Det genererar inga fler jobb för mig i mitt företag om jag i mitt cv har en punkt som beskriver mig som Leifs fru.

Hur är det att vara kvinna eller man i dagens samhälle? Säger någon till min man i hans arbetsliv, ”jag känner igen dig, du är Ann-Louices man”? Enligt min man så har det aldrig hänt honom att han fått den frågan i något sammanhang som har med arbetet att göra.

I det samhälle vi lever, kvinnor och män, finns normer, värderingar och attityder. Något vi alltid bör ha i vårt minne, något vi ständigt bör föra en dialog kring. Hur bidrar dessa normer och värderingar till hur kvinnor och män kan leva de liv de önskar och vill?

Liv där vi alla kan påverka samhället och politiken på lika villkor, liv där vi får samma lön för lika arbete och samma möjligheter att forma våra egna liv. Liv, där kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla områden i livet.

Jag vet, det finns ingen illvilja hos dem som känner igen mig som ”Leifs fru”, jag fick bara en tankeställare om hur det är i samhället. Jag vill att människor känner mig som fru, mamma, farmor, dotter, företagsledare, forskarutbildad och ordförande.

Jag känner stolthet över allt detta som jag åstadkommit och som mitt liv fört med sig, och inte minst känner jag stolthet över att få vara ”Leifs fru”.