Lina Norberg-Juuso: Kör vänster, sa mack-Anders

Hur många vägar finns det i Norrland?
Vi lider ju inte direkt av överbefolkningsproblem i norr och har inte så många städer. Och hur många vägar kan leda till Lycksele från Luleå? Det är väl bara att köra rakt nedåt, och så lite inland på det? Vi bor ändock inte i Stockholm som har flerfiliga vägar och där i huvudstaden har de lika mycket folk som mygg på Mertajärvis badstrand en sommardag.

Jag saknar den där biten i huvudet som sköter orienteringsförmåga: att veta var man är och hur man tog sig dit. Och sedan: hur man tar sig hem? Så inte är jag någon vidare hjälp där i passagerarsätet när jag och Lisa ska till Lycksele, utan jag sitter mest och gäspar och läspar "Inte vet jag vart vi är". Synd bara att Lisa inte heller var aktiv på geografilektionerna och synd bara att hon också brukar läspa "Inte vet jag vart vi är".

Nåväl, vi hade fått två stycken vägbeskrivningar från varsin stycke äkta make, varav en stycke vägbeskrivning nedskriven på en lapp. Jag var lappläsare, ungefär som kartläsare kan man säga. Otroligt viktig position. Vi hade två i-phones var där man på hitta.se kunde se hur man kan köra. Vi var på väg, och vi tänkte nedåt och inåt, kööööör. Lycksele: here we come.
Som vi körde.
Jag ringde och kollade med ett stycke äkta make: "Vi är på väg mot Malå, är det rätt?"
"Malå?!, men hur kööööör ni? Det är fel väg"
"Ska vi mot Haparanda då?"
" Haparanda?! Men hur köööör ni? Det är fel väg".

Ny vägbeskrivning via telefon.
Väg 372 och Lisa var helt säker på att det var rätt väg. Jag med, för det var ju jag som skrivit 372 på lappen och jag var kartläsaren som sa 372. Sen kom vi fram till Boliden hamnen, alltså helt till den där järngrinden och då förstod vi varför vi mött så mycket tung trafik, men så få personbilar.
Nu ringde vi två stycken män som undrade vad de hade gift sig med för kvinnor och hade vi inte i-phones till hjälp? Två stycken? Då måste vi ju kunna titta på kartor på hitta.se. Jo. Men Lisa förstod inte sin i-phone och jag förstod inte min, och nu var vi lite vilse. Så där på en höft. Väg 372 tillbaka, kööööör. Lycksele, vi är på väg.

In på macken för gratis råd och där stod två tjejer. Jag frågade hur jag kör till Lycksele och de var söta, men inte så orienterade på vägnätet. Lycksele? Går det inte bara en väg till Lycksele? Ja, det tänkte jag med och vi hamnade fel. Nedåt-inåt tänket fungerade inte. Tjejerna tog fram en vägkarta och gick och pratade med mack-Anders, kollegan som hade vägkoll. Kör vänster, sa mack-Anders och det gjorde jag och Lisa. Och det var vänster väg som gick till Lycksele.
Nu visade det sig att det var väg 370 som var rätt, inte 372 som jag hävdat. Och då kom Lisa på det.
Din man sa "370 och så" ....
Ja så var det. 370 och så .. .. så sa han . Säg 370 och "och så" jättesnabbt och det blir 372.
Nedåt intåt och vänster. Så kör man till Lycksele. Lätt som en plätt och kom ihåg : Väg 370.
Tina "vägläsaren" Turner, du kan ha en konkurrent nära dig. Here I come.