Vilket mervärde med anställda som talar många olika språk i vårt härligt mångkulturella samhälle. Där har många nya svenskar mycket att bidra med. Som Baryalay Ayoubi som talar fem språk. Med dessa kunskaper kommer han närmare många barn i förskolan som i sin tur talar främmande språk.
En annan härlig effekt i sammanhanget är den att alla barnen i förskolan får lära sig nya språk. Baryalay berättar om storsjung där förskolors barn samlas och sjunger sånger på många olika språk.
Män är annars väldigt efterfrågade i förskolan för att de är just män. Det behövs fler män i barnens värld, män som barnen kan ha som goda förebilder. Förskolan behöver bli mer jämställd personalmässigt. Samhället består till hälften av individer av kvinnligt kön och till hälften av individer av manligt kön. Det ska återspeglas överallt i samhället – på våra olika arbetsplatser, i våra organisationer, i alla beslutande församlingar. . . Likaså ska just det mångkulturella återspeglas. Jag gladdes när jag läste artikeln om LLT:s, Luleå lokaltrafik, satsning på en mångkulturell personalstyrka – som återspeglar blandningen av bussresenärerna. LLT är ett gyllene föredöme för andra företag och organisationer.
När det gäller språk så är jag glad över den tvåspråkighet som min tornedalska uppväxt gav mig. Någon frågade vilket som egentligen var mitt modersmål, svenskan eller tornedalsfinskan. Jag svarade att det är svårt att säga. Det är som med hönan och ägget, svårt att veta vad som kom först. Om det kommer an på just min moder så pratade hon meänkieli för det allra mesta. Bara när det kom en ”ummikko” till oss så pratade hon svenska. ”Ummikko” var det speciella ordet för en människa som inte talade meänkieli.
Mina äldsta syskon pratade svenska med mig när jag växte upp, sannolikt för att underlätta för mig inför skolstarten. I skolan talades det inte finska. Jag har inget minne av att det var förbjudet på det viset som många tornedalingar som är äldre än jag har vittnat om, men vi pratade inte meänkieli annat än eventuellt på rasterna.
Jag och min finske make talar oftast finska hemma och jag har tränat upp min riksfinska så att jag inte har några som helst problem varken med att förstå eller uttrycka mig i skrift på ”riktig” finska. Det är förstås en stor rikedom att kunna flera språk, det är härlig kunskap som är lätt att bära.
Jag beundrar stort alla nya svenskar som så snabbt lär sig vårt språk. Skulle jag någonsin lära mig persiskan om jag flyttade till Iran eller för den delen arabiskan om jag var tvungen att fly till Afghanistan? Jag tänker att det skulle vara väldigt svårt och att det måste vara förfärligt jobbigt att leva i ett land utan att kunna förstå eller göra sig förstådd. Vilken frustration!
Som jag har berättat tidigare så ska jag bli farmor i maj. Apropå det så pratade en arbetskamrat som nyligen har blivit mormor och jag om barnens första ord. Min kollega tror att många säger ”mamma” först eftersom det ordet ligger så nära de ljud som föregår talet. Hon frågade vad mamma heter på finska. ”Äiti” är det finska ordet. Kanhända ligger också det nära barnens jollrande ljud. Eller ligger det magi bakom det faktum att många barn säger ”mamma” först av alla livets ord?