I Jokkmokk finns en författarskola för samer. Den leds av författaren Maria Vedin.
För en tid sedan frågade Maria om jag var intresserad av att skriva om en deltagare i författarskolan, en samisk kvinna som har adopterat barn internationellt och nu skriver en bok om samisk adoption.
Klart att jag fann det där intressant så i dagens Mitt i livet får ni möta Anna Sofie Bull Kuhmunen när hon berättar om sina och maken Henrik Micael Kuhmunens adoptioner och boken som hon har på gång. Den centrala frågan i boken är den samiska identiteten: Hur tar det samiska samhället emot barn från främmande kontinenter som Asien, Sydamerika och Afrika?
I Anna Sofies eget fall har det där fungerat alldeles utmärkt. Hennes barn har alla välkomnats och snabbt inkluderats i det samiska samhället. Det är så fascinerande att besöka familjens hem i Jokkmokk och se hur det samiska och det kinesiska smälter ihop till en spännande helhet.
Vi blir serverade kaffe ur fina kinesiska koppar. På en central plats i köket står en skål med kinesiska ätpinnar som barnen ofta använder. De äldre har blivit mästare på att äta med pinnar och lär gärna ut konsten till gästande kompisar.
Anna Sofie visar en sjal köpt i Kina som hennes svärmor har försett med fransar som samiska sjalar brukar ha. Den har blivit en speciell del i dottern Ealla-Saaras samiska dräkt. Hon poserar iförd sjalen när hon till stor glädje för oss hinner komma hem från skolan innan fotografen och jag lämnar Jokkmokk. Vi går också på besök i den samiska förskolan där minstingen i familjen, treåriga Duoduo Niila, går. Det samiska genomsyrar allt där. Det hänger koltar i hallen som barnen kan använda. Där finns kåtor både inomhus och ute för barnen att leka i. Språket är nordsamiska. Och så vidare.
Familjen Bull Kuhmunens hemspråk är sydsamiskan. Det är alla barnens modersmål. I den samiska förskolan där alla barnen har gått och i sameskolan är nordsamiskan det språk som gäller. Anna Sofie berättar om hur fantastiska barn är när det gäller att lära sig språk och prata många olika språk. Hon säger att de ”switchar” mellan språken. Det där gäller också lilla Duoduo Niila. Hemma pratar han sydsamiska och i förskolan nordsamiska.
Adoptivbarnen från Kina har blivit fullfjädrade samebarn – med spännande kinesisk touch. Två kulturer har mötts och smält samman till en jättespännande ny helhet mitt i Sapmi.
Jag önskar att jag skulle kunna läsa Anna Sofies bok om samiska adoptioner när den kommer ut på marknaden. Hon skriver den på sydsamiska men har en idé om att boken ska innehålla också en översättning till svenska. Mitt hopp står till det. Jag vill gärna fördjupa mig i det spännande ämnet om hur internationellt adopterade barn integreras i det samiska samhället. Dagens Mitt i livet-reportage ger en inblick i det. I boken berättar fler samiska par om sina erfarenheter. Boken blir den publikation som Anna Sofie själv saknade när hon inför sin och makens första adpotion kände oro för hur barnet skulle tas emot.
Det här är några ord ur den kommande boken:
”...Bene idtji onne-maana båetieh gännah. Guktie dellie ussjedidh, gåessie jieleme idtji sjidh guktie månnoeh soejkesjamme. Die sjidti öövre goh niekedasseste fahkajim...”
”...Men barnet kom inte. Hur skulle vi då tänka, när livet inte blev som vi planerat. Då var det som om jag vaknade upp ur min dröm...”