Det är härligt och inspirerande att möta riktiga eldsjälar. Katarina Englund är en sådan.
Hennes engagemang för flyktingar började med en utdelning av leksaker till barnen på flyktingförläggningarna i Boden dagen före julafton i fjol. Det gav mersmak och hon gjorde tillsammans med två andra kvinnor en ny stor insamling riktad också till de vuxna och hade utdelning bara några veckor senare. I samband med det startade hon Facebook-gruppen ”Ge en gåva till andra” där hon fortlöpande uppdaterar olika önskemål.
Katarina är imponerad över människors givmildhet och vill skicka ett stort och varmt tack till alla som skänkt saker.
Hos Medborgarskolan i Boden finns en loppmarknad med kläder, skor och allsköns andra saker som människor skänkt. Flyktingarna får gratis ta det som de behöver. Resten säljs till allmänheten och pengarna används till hygienartiklar till nyanlända, bröd och frukt till svenskundervisningen som Katarina håller i och annat som behövs.
Saidi Dahlén är en annan eldsjäl hos Medborgarskolan, en idéell kraft som hjälper Katarina i hennes arbete. Hon drar ett tungt lass med loppisen och hon tar hand om barnen när det kommer kvinnor med barn och vill vara med på svenskundervisningen.
Katarina berättar att om hon själv eller Saidi är sjuk någon dag så faller hela dagsschemat. Hon önskar många fler medarbetare.
Vad gäller svenskundervisningen så önskar hon att någon skulle vilja skänka ett frysskåp för förvaring av bröd som skänks till ”elevfiket”.
Katarina har en fas 3 - plats hos Medborgarskolan. Hon drömmer om ett ”riktigt” jobb med flyktingar – där hon får hjälpa och stötta dem till bästa möjliga livskvalitet. Tidigare har hon arbetat i bland annat kiosker och livsmedelsbutiker.
De fyra flyktingmännen som vi från NSD träffar tillsammans med Katarina drömmer om bostad och arbete – ett bra liv – i Sverige. Skräddaren Mamod hoppas kunna livnära sig som skräddare också i Sverige. Ekonomen Maher, som inte har någon egen familj utan har kommit ensam, hoppas lika hett på ett jobb att livnära sig på. De två männen har fått uppehållstillstånd. Khaled och Saad har ännu inte fått något besked om huruvida de får stanna eller inte. De hoppas intensivt på positiva beslut. Det är påfrestande för dem att leva i ovisshet. Saad har kommit till Boden tillsammans med sin fru och dotter. Khaleds fru och dotter befinner sig i Libanon. Hans högsta önskan är att få återförenas med dem i Sverige.
Det är underbart med människor som Katarina Englund och Saidi Dahlén som brinner för att hjälpa sina medmänniskor. De inser flyktingarnas svåra belägenhet på ett sätt som långtifrån alla gör.
Jag hörde talas om boken ”Om det var krig i Norden” av danska Janne Teller. Hon försätter läsaren i flyktingens situation och väcker frågor om tolerans och medmänsklighet. Genom att vända på perspektiven får hon oss att förstå vad det innebär att vara flykting. En bok som vi alla borde läsa! Inte sant?