Jag kom att tänka på Leslie Howard här för leden när jag såg en bit av nyinspelningen av kriminalaren Hassel med Ola Rapace i huvudrollen.
Om Hassel är en som visar muskler, tatueringar och hårda bandage när det gäller kontakt med motsatta könet, så använde Leslie Howards rollfigurer intelligens, charm, skarp blick, eftertanke, lågmäldhet för att uppnå sina mål. Jag är naturligtvis en i det närmaste sekelgammal romantisk stofil, men jag är intill döden trött på allt detta råa våld som strömmar ut ur alla kanaler. Jag tror nämligen att det finns ett samband mellan detta och den tidsanda, som får alltför många av mina manliga kollegor att sätta sig över allt vad vanlig simpel anständighet och medmänsklig respekt vill säga när dessa emotionella idioter inbillar sig att det är helt OK att bete sig som fargaltar i brunsttider. Jag menar inte att de kan skylla på tidsandan, men jag menar att den möjligen hjälpt till att låta det fortgå så länge.
Den hjärndöda manschauvinismen är förvisso inte något modernt påfund, nej det vet vi ju alla att den är gammalt som gatan, eller säg, som den lede själv. Vad jag funderar över är om den blivit råare och av primitiva maskuliner accepterad som nån sorts manlighetsrit.
Att män fick aga sina kvinnor var i gamla tider en självklarhet, kvinnan var ju i allt underställd mannen. Men så kom vi in i efterkrigstiden och mycket tydde på att nya synsätt och beteenden höll på att bryta igenom. Jag började själv i yrkeslivet på tidigt femtiotal och kan inte minnas att det förekom manliga övergrepp in den omfattning som sker idag. Jag kan ha fel, men om det nu har blivit råare idag än för 50-60 år sedan, vad beror det i så fall på? Det skulle jag tycka vore anledning för sociologer att reda ut.
En lekmannafundering jag själv har hänger ihop med bildmedia. Numera kan vem som helst när som helst få fram rörliga bilder på grovt våld, krossade skallar, hjärnsubstans som sprutar upp åt väggar, grovt pornografiskt våld, sexuell förnedring av kvinnor, förtingligande av relationer, hånfullhet mot svaghet, förhärligande av svällande muskler och fysisk slagfärdighet. Och de som tittar på denna förfärliga smörja är i tragiskt hög grad pojkar ända från tioårsåldern. Jag läste en undersökning för rätt många år sedan som hävdade att bildmedel inte hade makt att korrumpera unga människors sinnelag.
Kanske inte om vuxna människor finns i närheten och kan förklara vilken osund människosyn som ligger i botten på sådana bilder. Men om nu de vuxna, och det är jag rädd inte är ovanligt, själva sitter och njuter av eländet. Det finns nutida exempel på hur dödligt våld ute i verkligheten varit inspirerat av TV-serier.
Hade jag barn i dag skulle jag se till att sådant material spärrades i så väl TV som andra bildskärmar i mitt hem.
Slutligen en helt annan sak. Göran Persson påstod härom dan för säkerligen femtielfte gången att vårt nuvarande pensionssystem är lysande, och för femtielfte gången hade denne arbetarrörelsens svikare fel. Vårt system är grovt orättvist framför allt för kvinnor, som generellt sett har orättvist mycket lägre löner, som har längre frånvaro från jobbet på grund av bl a barn, som ofta har låglönejobb, och vars fackföreningar är ännu sämre än de manliga på att försvara deras villkor.
Att man dessutom vill förlänga pensionsåldern ett par år är, och det hävdar jag nu för femtielfte gången, ytterligare ett svek av socialdemokratin. Annika Falkengren på SEB, med 40 miljoner i årslön och en inte alltför betungande arbetsbörda, kan givetvis hålla på längre, men är du till exempel vårdbiträde, stuveriarbetare eller byggnadsarbetare, kan du få lov att vara trött vid 65.
Och så kan det beredas plats för yngre.