Att det gnisslade mellan partiets ledning och kommunalrådet Inge Andersson kunde höras redan för en längre tid sedan. Det stod tydligt att kommunalrådsfrågan skulle hanteras i konkurrens mellan flera kandidater, där Andersson utmanades av såväl Claes Nordmark (idag rådgivare och sakkunnig till landsbygdsministern Sven-Eric Bucht) som Sara Bruun, tidigare förtroendevald i Haparanda kommun.
Plötsligt förändras hela spelplanen när det står klart att kommunstyrelsens nuvarande ordförande går ihop med tidigare kristdemokraten Anders Pettersson och bildar ett lokalt parti som ska ställa upp i höstens val.
Uppenbarligen var inte socialdemokraterna i Boden beredda på förloppet, utan kallade till extra möte under onsdagskvällen där de meddelade att de uppmanar Inge Andersson att avsäga sig sitt uppdrag. De hävdar att Andersson inte längre är medlem i deras parti och att det inte är acceptabelt att en "politisk vilde" ska vara kommunstyrelseordförande och kommunalråd. Andersson svarade då att han fortfarande är socialdemokrat och att det är upp till fullmäktige att försöka avsätta honom. Han argumenterar för att koalitionen som styr har bred uppskattning och att det därmed är upp till bodensarna i höstens val att bestämma hur styret framåt ska se ut.
Närmast att jämföra i länet är nog valet till ledningen av landstingsstyrelsen (numera regionstyrelsen) där majoritetskoalitionens kandidat förlorade en sluten omröstning i fullmäktige och rådsposten därmed gick till oppositionens företrädare, som samlade en minoritet i fullmäktige, men en majoritet i det enskilda valet. Det valet gjordes om, med hänvisningen i kommunallagen till att styrelsen ska spegla fullmäktiges styrkeförhållande.
Det är inte riktigt aktuellt nu. Visserligen har det nya partiet i Boden redan två ledamöter av fullmäktiges totalt 49 utan att ens ha deltagit i ett val. Samtidigt har det kommande partiet hela två mandat av 15 i kommunstyrelsen, varav de dessutom har utslagsrösten vid lika röstetal eftersom Inge Andersson är ordförande i styrelsen.
När situationer som dessa uppkommit i andra delar av landet har omval kunnat göras, med hänvisningen till just den paragrafen i kommunallagen som anger förändrad majoritet som giltigt motiv. Oftast har koalitioner spruckit och ett eller flera partier har gått från styrande till opposition. Då blir det politiska arbetet nästan omöjligt, eftersom styrelseförslag förlorar i omröstningar i fullmäktige.
Med kommunalrådets argumentation om att han fortfarande är socialdemokrat och det faktum att partiet som ska bildas och gå till val inte finns ännu, har formellt inte majoritetsförhållandet i styrelsen ändrats. Samma sak fast med moderata förtecken skedde i Orust under förra mandatperioden. Kommunalrådet lämnade tillsammans med några andra sitt parti, men satt kvar under nästan ett års tid innan han avgick efter att förlorat budgetförslaget i fullmäktige.
Andersson verkar inte heller vara sugen på att avgå som ansvarigt kommunalråd, utan ser ut att vilja gå till val för ett parti som han idag inte representerar. Det lär vara unikt och troligen i strid med den kandidatförsäkran som alla kandidater för socialdemokraterna undertecknat innan de tillåtits kandidera. Nu stundar spännande diskussioner. Vem säger att kommunpolitik är tråkigt?