NI förstår vad jag menar. Något omodernare än en marknad kan väl knappast finnas. Den har över 400 är på nacken och har bestått i mer eller mindre oförändrad form över tid. De brokiga färgerna i vimlet har dock blivit fler och fler och i fjol sattes besöksrekord med drygt 50 000 under de tre dygnen i början av februari.
Själv är jag född en den analoga tidseran men gradvis förflyttad in den digitala världsbilden, snabbt och utan någon större bedövning. Men jag kan leva med det. Det finns en charm i att, exempelvis, inte haft någon mobiltelefon utan en fax när det journalistiska arbetslivet tog sin början. Jomenvisst, i Jokkmokk 1989.
Nu kan allt skötas från luren. Hela paketet; text, foto och, dessutom, film kan levereras på några digitala sekunder. En självklar utveckling som det inte finns någon anledning att bromsa, men jag kastar ut lite sand på vägen med att påstå att ett fysiskt möte aldrig helt kan ersättas av ett digitalt. I alla fall inte i min analoga anteckningsbok. Jag lever för möten, där formas historierna och där finns närvaron och nerven som jag helst av allt vill återge i mitt skrivande.
Marknaden handlar om möten. Och behovet att mötas finns där, besökssiffrorna ljuger inte. Jag har fascinerats av vild-Hasses verbala rimsvada, jag har hört korv-Inga Eriksson berätta om att hon aldrig frös, fast det kunde vara 40 grader kallt när hon gick omkring med sin korvlåda.
– Hur kommer det sig?
– Koskenkorva!, svarade Inga bestämt.
– Åhå, du tar dig en tuting för värmen?
– Nej, för tusan. Jag har aldrig tagit starkt. Jag smörjer benen!
En liten oskyldig marknadsanekdot, och de är oändliga. Formade i tre dygn av möten, möten och åter möten. Fjärran land möter inland i norr, stilla hav möter älv, fjällnära möter kust i en palett där färgen aldrig tar slut. Eller, rättare sagt, tills i dag, för marknaden 2021 blir, precis som den nutid vi just nu lever i, målad av pandemins mörka grundton.
Jag hoppas innerligt att färgerna kan få liv även i den digitala marknad som vi, med tungt sinne, står inför om drygt 90 dagar. Vårt nyår formas om men vi måste alla komma ihåg att ljuset faktiskt kommer tillbaka till oss även efter den här märkliga marknadshelgen. Även om det nu blir absolut annorlunda. Oj, så annorlunda.
Men. Det blir ju faktiskt en helt unik helg. Vi får uppleva någonting som inte hänt på över 400 år – och som knappast kommer att hända igen. Nya anekdoter ska födas.