Inget får vara heligt längre i Kiruna.
En världsunik stadsomvandling har inletts på grund av LKAB:s malmbrytning, fördröjningar och frågetecken till trots, och i våras jämnades stora delar av Ullspiran med marken, ett av stadens mest anrika bostadsområden som nu förvandlas till en gruvstadspark.
Avvecklingen av gamla stadskärnan river upp sår och den komplexa flytten till Kirunas nya centrum väcker helt naturligt känslor. I berggrundens sprickbildningar och hålrum, i bråten av tegelsten och betong, slukas också minnen av det förgångna, fint skildrat i exempelvis Liselotte Wajstedts film Rymdvägen.
Inget får vara som det alltid har varit.
Inte ens en simpel ostburgare.
Mitt i den ovissa, mentala omställning som stadsomvandlingen innebär glider alltså en hamburgernörd från huvudstaden in på klassiska gatuköket Empes, beställer en 150-grammare med ost, blir gruvligt besviken och säger ”blääää”.
Resten är, så att säga, viral historia.
Läs mer: "Hipster" sågade Empes burgare
Bloggen Burger dudes dräpande recension, med den talande rubriken ”En burgare från en svunnen tid”, var hädisk enligt Empes många fans och skapade vilda protester i sociala medier, medan NSD:s efterföljande artikel om ”hipstersågningen” inte oväntat blev en av höstens mest lästa.
Nej, detta är inte den viktigaste journalistiken ni behöver i dag, när Sverige och Europa står inför en allvarlig flyktingkris.
Ändå finns mycket av vår samtid nedmalt i storyn om den ”kompakta fryspucken”, med sin ”sötsliskiga” dressing, hopklämd mellan två ”torra” bröd, för att citera skribenten Linus Josephson i fråga.
Det massiva engagemanget – för eller emot Empes – visar vilken vattendelare vi pratar om.
Och motsättningarna som blottas är uppenbara.
Dela in er i grupper och diskutera exempelvis följande:
1. Stockholm vs. övriga landet
Blir det ramaskri när en ”burger dude” och 08-råtta, designer till yrket, sågar en älskad grillkiosk längst upp i norr? Snöar det i Sibirien?
2. ”Hipsters” vs. ”gruvisar”
Vet inte om skribenten i fråga kallar sig ”hipster” (troligen inte) men låt oss säga det.
Låt oss samtidigt anta att Empes har varit ett givet matstopp inte bara för nattsuddare och förbipasserande turister – utan även för många av stadens LKAB-anställda.
Klart det mullrar då. Vad säger Gruvtolvan?
Och vad gör antropologen eller kostvetaren för analys gällande kost och klasstillhörighet?
3. ”Blumenthalmetod” vs. gatukök.
Stjärnkocken Heston Blumenthal maler sitt högrev grovt, med alla köttfiber lodrätt åt samma håll, och skapar på så vis den ”perfekta” burgaren, enligt nördarna.
På Empes serveras något helt annat, nämligen en högst ordinär frysprodukt. Och ju mindre vi vet om den metoden och ingredienserna, desto bättre.
Men varför ens jämföra?
Nu suckar Kirunabor över att jag väcker dessa inte-så-viktiga frågeställningar.
Näst efter Stockholmshipsters är en Luleåkrönikör ungefär det fjantigaste som finns.
Men även jag gillar Empes och har slafsat i mig deras famösa burgare otaliga gånger, som bäst efter sena nätter på Ferrum.
Samtidigt har staden så mycket annat att erbjuda numera, må det handla om nytänkande och högklassiga husmanskrogar som Spis eller heta grytor på Arctic Thai.
Framförallt kanske den här ”stormen” i en mugg med avslagen cola symboliserar övergången från gårdag till morgondag.
I gruvstaden liksom i länet i stort.
Enligt LKAB:s uppdaterade deformationsprognoser står den folkliga gatukiosken, som firade 70-årsjubileum i fjol, precis utanför gränsen och omfattas alltså inte av stadsflytten.
Men frågan är om Empes ens finns kvar i det ”nya” Kiruna?