LINA NORBERG-JUUSO: Jag vill kissa rent

Det är nu länge sedan det var sommar, men ändå. Jag tänker på bilsemestern med barnen där bak. Mil efter mil i sommar-Sverige och så matstopp. Ofta hade vi med oss en klassisk kylbag med smörgåsar och vatten och yoghurt och frukt och kaffe i termos. Så där alldeles svenne-banan-härligt. När vi inte hade kylbagen, då stannade vi på den där amerikanska hamburgerkedjan som alla pk-människor säger sig hata - men alla ändå äter på. För man vet vad man får, det är billigt och går snabbt. Toaletterna är alltid rena med toapapper och pumptvål och personalen har rena kläder.

Några gånger tänkte vi att vi skulle gynna de lokala restaurangerna, de lokala vägkrogarna. Ni vet, det lilla mot det stora kommersiella. Det är en fin tanke, det är det verkligen. Robin Hood mot USA.
Men ursäkta mig; vad svårt det var. Två barn där bak, kom ihåg det. Och barnen är hungriga. Vi irrar runt inne i centrum i lilla staden för att hitta någonstans att äta, när vi väl hittar en liten lokal restaurang så måste vi leta parkeringsplats. Man blir alldeles svettig. Den här trippen kan med otur ta en timme.
Men ska man gynna det lilla mot det stora så måste man ju vara beredd att ta i lite extra som konsument. Sen kommer man in på restaurangen och det är inga människor där. Inga kunder och inte heller någon personal (!). På en lapp står det att lunchen startar klockan 11.30 (klockan är 11.00) och att maten kostar 79 kronor styck.
Jag surnar till. 79 spänn och ingen personal och ingen lunch klockan 11.00.
Vi går ut och letar vidare efter någonstans att äta.

När vi hittar en annan liten lokalrestaurang är alla nöjda och glada tills man får vänta jättelänge på maten. Sen går vi in på toaletten och då blir jag pissur. Inget toalettpapper, överfull toakorg och jag vågar inte tänka på hur många urinfläckar som ligger på golvet. Ingen pumptvål, utan en handtvål som är sprucken och alldeles grå i springorna.
Handfatet är skitäckligt, bokstavligt alltså. Man får kissa snabbt och hålla andan och försöka att inte röra vid någonting för då anfaller bakterierna.

Alltså: Här är vi på en restaurang som är folktom förutom vi fyra. Här får vi vänta på enkel vägkrogsmat orimligt länge och toaletterna är skitiga. Varför? Kan man inte städa toaletterna på morgonen när det inte är folk? Är det ett orimligt krav som kund att få kissa rent?
Jag tänker alltså här: Skitig toa är lika med skitigt kök.
Skitiga kök vill jag aldrig mer besöka. Jag vill inte äta bajs. Jag vill äta mat.

Kära vägkrogar och lokala restauranger som nästa sommar vill konkurrera mot den stora hamburgerkedjan, här kommer några tips:

1: Ha alltid ren toalett. Alltid! Det ska dofta nyponros när man gör sitt besök. Toapapper, pumptvål och servetter eller handtork.
2: Var supertrevlig mot kunderna och försök få maten snabbt på bordet. Hasa inte fötterna efter dig.
3: Eftersom du måste ta mer betalt för maten än den stora amerikanska jätten, bjud på något extra. Som tända ljus på borden, ritpapper åt barnen eller extra god service.
4:Se till att du har parkeringar som är lätta att hitta, annars är risken att vi kör förbi.
5: Sen ska du som jobbar se fräsch ut. Ha rena kläder! Och av med smycken, ha fast ditt långa hår (kära tonåringar, det är så här: Oavsett hur coola ni tycker dreads är, så tänker vi vuxna bara att det är sunk).

Man tycker punkt 1 till 5 borde vara baskunskaper, men icke. Det är min bestämda uppfattning efter mil efter mil i sommar-Sverige. Fixar ni inte 1-5 vinner amerikanska hamburgerkedjan. Sorry.

Linas blogg hittar du här.

Lina Norberg-Juuso: Jag vill kissa rent