Jag trivs bra bland kvinnor

Margit Öbergs forskning om hur kvinnor och barn har haft det är väldigt viktigt.

KRÖNIKA2015-04-26 17:52
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Luleå Socialdemokratiska kvinnoklubb och S-kvinnor Frida har bjudit in Margit Öberg att föreläsa om ”oäkta” barn i Vetenskapens hus i Luleå.

Jag ler lite för mig själv när jag slår mig ner bland kvinnor tillhörande de två kvinnoklubbarna och ett antal andra kvinnor som har lockats till föreläsningen. Det är nämligen min yngsta och politiskt aktiva son som har beordrat mig att gå på denna tillställning. Han hade fått en inbjudan att komma av sin partisyster Birgitta Ahlqvist, före detta EU-parlamentariker, men då han var upptagen av annat hade han lovat att skicka mamma istället! Jag tänker att denna son eventuellt skulle ha känt sig ensam bland alla kvinnor. Nyttigt skulle det emellertid ha varit för honom att höra hur kvinnor – och barn – har haft det genom historien.

Jag trivs med att vara bland många andra kvinnor och känner en härlig samhörighet. Bland dessa kvällens något äldre kvinnor känner jag också tacksamhet för att de har banat väg för mig och yngre generationer kvinnor genom att engagera sig politiskt och driva jämställdheten framåt.

Margit Öberg slår i slutet av sin föreläsning fast att det inte finns några ”oäkta” barn i Sverige längre utan att det numera är okej att få barn utan att vara gift och att vara barn till en ogift mor. Hon gläder sig över det och visst är det positivt att det inte görs skillnad på mödrar och barn på det sättet som gjorts tidigare. Jag blir väldigt upprörd över det som Margit Öberg berättar om, över det enorma lidande som kvinnor och barn fått utstå i ett grymt och alltigenom patriarkalt samhälle. Det verkar till exempel ha varit mer regel än undantag att pigor blivit utsatta för sexuella övergrepp och våldtäkter av husbönderna på de ställen där de tjänade. Om de ”vägrade bonden” fick de sparken. Om de blev gravida fick de också sparken. Margit Öberg berättar om ett fall där bonden tar på sig faderskapet och där pigan och barnet som sedan föds blir en del av hans familj. Dock får det ”oäkta” barnet inte gifta sig i det ”skrå” som familjen tillhör och som de ”äkta” barnen gifter sig inom.

När det gäller fadern påpekar Margit Öberg att man i de allra flesta fall där barn klassades som ”oäkta” visste vem fadern var men att det aldrig antecknades i kyrkböcker eller andra ställen där födslarna registrerades. Männen gick fria medan kvinnorna och barnen dömdes till liv i skam!

I dag talas det inte längre om ”oäkta” barn men massmedierna ger oss så gott som dagligen rapporter om män som förtrycker kvinnor, män som tror sig vara överordnade kvinnor, män som tror sig äga sina partners och män som misshandlar och mördar sina partners. Där har vi alla, kvinnor och män, en skyldighet att göra vad vi kan för att få slut på detta det yttersta tecknet på vårt fortfarande ojämställda samhälle.

Tillbaka till Margit Öberg och hennes viktiga forskning om hur kvinnor och barn har haft det. Hennes forskning ligger till grund för boken ”Hundviken – en släktsaga” skriven av Berit Ölund och illustrerad av Berit Westerlund.

Det här är ett stycke ur kapitlet ”Brott och straff”:

”Att bli med barn var en stor skam om man inte var gift. Många unga kvinnor försökte i det längsta dölja havandeskapet eller på olika sätt göra sig av med fostret. Gick inte det, höll man sig undan i slutet av graviditeten och födde i lönndom. Sällan överlevde barnet. Om det inte kvävdes, lämnades det att dö osalig under en gran. Kvinnorna riskerade sina liv oavsett hur de gjorde. Sin heder gick de miste om för tid och evighet för folk glömde inte”.

Läs mer om