Så åker mannen bort på jobb och jag kan säga hej till kaoset. Jag skulle vara värdelös som singel och ensamstående mamma, totalt inkompetent. Jag erkänner det utan några omsvep och alla feminister och frihetshurrare som tycker att ensam är starkast kan skicka hatmail till mig nu, lina.nj@nsd.se. Jag kan ta det. Men så här är det: Jag är mansberoende.
Jag behöver breda axlar och biceps i min vardag med hus, barn, bil och hund för att inte bli halvdeprimerad, eller heldeprimerad för den delen.
Till exempel: Det snöar. Väldigt mycket snö. Barnen påtalar att jag borde gå ut och skotta innan vi kör till dagis, "så gör alltid pappa" jag håller med. Egentligen. Men om man lastar två barn i bilen och backar hårt så kan man komma igenom snön på gården ändå.
Så jag gör backa-genom-snö-tricket: Så har jag gjort en massa gånger och ibland fungerar det. När det går som planerat kör man inte fast. Idag är en turdag med mjukt luftig snö som är lätt att backa igenom, ingen tung sabla blötsnö som kan jämföras med kvicksand skulle jag tro. Är det kvicksandsnö kör man fast, i regel. Då svär man och går ut och försöker skotta loss bilen. Man har ofta skinnstövlar på sig. Det är kallt. Man vill slå snögubben i huvudet med snöräven. Man gör inte det för då skulle barnen gråta och just det orkar man inte med då.
Andra morgonen säger barnen att jag borde skotta för snön har verkligen fortsatt vräka ner och ja, nu har de ännu mer rätt. Ut med skinnstövlar och jeansleggins, väldigt snygg outfit, väldigt dålig outfit för snöskottning. Skottar snö så att jag får blodsmak i munnen och vill kräkas av utmattning. Kan boka av yogapasset med andra ord. Aldrig andas man så bra som när man skottar tung snö och man antar nästan yogiska positioner. Tänker att i morgon ska jag planera bättre, ta fram täckbyxor och snöskottarskor och vara perfekt Kirunafru.
Sen råkar barnen spola ner en leksak i toalettstolen under eftermiddagen och sen bajsar de och sen är det stopp i toan. Väldigt mycket stopp. Barnen håller för näsan och försöker att inte spy av skitlukten och jag ska vara föräldern som fixar allt. När blev det så? Nyss var jag ju singel på krogen med drink i handen. Sen blev jag uppraggad och nu måste jag fixa bajsstoppet. Så är utvecklingen. Går inte in på detaljer hur jag fixade bajsproblemet, ni kanske dricker morgonkaffe nu?
Och så tvättmaskinen. Den slutar att tömma vatten och det börjar stinka även nere i tvättstugan. Varför sker allt sådant när man är själv? Hela huset förvandlas till ett stinkhus och det är inte bara för att jag inte har tömt behållaren för tomma mjölkförpackningarna.
Förra gången jag var själv med barnen var jag hundvakt och då sket hunden ner vardagsrumsmattan. Nu händer inget sådant, bara en nedpissad bäddmadrass och det är lättare att hantera rent fysiologiskt tycker jag, mindre kräkkänslor när man städar.