LINA NORBERG JUUSO: Jag är för blödig för 2009

Det måste vara superångestladdat att vara artist. Att skriva musik från ens hjärta, från det där som kallas själen, att lägga ord på privata tankar och sedan sjunga alltihopa på scen och sedan läsa i pressen och på nätet att man är kass. Konstigt då att alkoholen lär flöda bland musiker. Hur ska man liksom stå ut? Bäst att vada in i dimman och tralla där istället?
Eller att vara skådespelare. Att våga ta en roll (som man säkert har fått jobba stenhårt för att få), repetera, lära sig, ställa sig i strålkastarljusen på scen och göra sitt bästa. Så uteblir applåderna och det bästa var inte nog. Man dög inte och i kulturdelen i morgontidningarna är läsningen en råsop. Hur gör man då för att inte ta illa vid sig?
Ni minns att "Nyhetsankorna" fick lägga ner sin show på Berns i Stockholm efter DNs recension? Hur mår Lennart Ekdahl efter det? Googlar hans sig själv och läser hur otroligt korkat det var med den där showen? Läser han nätkommentarerna om hur otroligt kass han var?
Ångrar han sig? Har han mottot: Bättre lyss på den sträng som brast, än aldrig spänna en båge?

Jag tänker på lillebror Wahlgren. Linus. Han gjorde ju en film om sitt liv som kändisunge. Om hur han vill åt de stora rollerna, men fastnat i facket familjen Wahlgren - glad kändis som gör musikal. Han gjorde filmen med en blinkning åt Ingemar Bergman med titeln Scener ur ett kändiskap.
Han har säkert slitit något fruktansvärt för den där filmen, haft ångest, jobbat och så blev den ändå totalsågad av kritikerna och visades inte ens på biograferna runt om i landet. Hur tror ni det känns va? 258 personer såg filmen under premiärhelgen enligt en kvällstidning. 258. Det är ju ytte-pytte-lite. Av dem har några varit ute på nätet och häcklat Linus Wahlgren för att han haft mage att göra en film som inte är bra. Men hur kunde han veta det, Linus? Att filmen inte skulle bli bra? Tänker man att man inte kan göra något som inte garanterat blir brilljant så kan man ju inte göra något och så blir vi landet Massiv Passiv.

Jag är för blödig för 2009 - ge mig 1998 igen. 2009 kan man inte fundera på om Linus Wahlgren blir lessen över de arga nätkommentarer som några av de 258 som såg filmen skrivit. Frågan är ju om man ska fundera på Linus Wahlgren överhuvudtaget 2009?
Jag oroar mig över så mycket; inte bara för Ekdahl och Wahlgren.
Utan också: Hur kommer nätet att se ut när mina småungar blir stora nog att blogga/chatta, använda andra sociala medier? Hur ska jag lära dem hantera det? Vet ju inte ens själv hur man gör? Tänk att vara 14 år och bli mobbad på nätet, eller mobba andra på nätet. Det är ju horribelt. Kan vi inte alla sätta bomullsludd på oss själva och varandra och framförallt på barnen och värna om allas våra känsliga hjärtan?

Lina Norberg Juuso: Jag är för blödig för 2009 - ge mig 1998 igen