En vårdag i början på april 1974 startade sportfiskaren Olof Johansson i Göteborg tidningen Fiskejournalen, en tidskrift som sades vara gjord av fiskare - för fiskare. Min skrivarklåda satte fart och sedan dess har författandet varit en del av mitt liv. Förutom den utgåvan har vi idag Svenskt Fiske (Sportfiskarna), Allt om flugfiske och Flugfiske i Norden. Det finns med andra ord gott om bra läsning för oss fiskenördar.
Minns mitt första försök till artikel i en av tidningarna. Jag hade skrivit en förhoppningsvis lokalinitierad artikel om ett smygande harrflugfiske efter en underbar jokk i Tornedalen. Texten ansågs vara tryckbar, även om det saknades en del viktig information. Var kunde man parkera bilen? Var fanns närmaste boende och var kunde man köpa fiskekort? Mitt svar blev; Parkera kunde man göra var som helst på skogsbilvägen. Fiskekort fanns inte och hotell var inte att tänka på. Tiderna har verkligen förändrats.
Den geografiska spridningen är ett problem att brottas med, menar chefredaktören Anders Holm på Fiskejournalen.
– Målet är att fördela nedslagen jämnt över Sportfiskesverige, vilket inte är det lättaste. En av utmaningarna är att vi om senvåren kan knata runt i kortbyxor, samtidigt som ni i norr dricker varm choklad på rödingisarna. Därutöver eftersträvas mångfald bland arter och fiskemetoder.
– Norrbotten är för oss sörlänningar absolut ett exklusivt fiskelän. För mig är speciellt det fjällnära området synonymt med provinsen som ett fiskeparadis. Trakten är något helt annorlunda mot vad vi har i söder, bland annat med tanke på hur fiskekort och kvoteringar ser ut. Nästan två olika världar som möts. Unika, kvoterade vatten i kombination med en gigantisk region på ett och samma fjällfiskekort. Det senare för en ringa slant som en middag på krogen kostar? Smörgåsbordet är enormt, nästan ofattbart. Samtidigt exotiskt att flyga helikopter, chanser till norrsken och midnattssol, eller traska i snö mitt i sommaren?! I ditt län kan man göra vad man vill med äventyret, både som friluftsmänniska och sportfiskare. Mångfalden är enastående, bara makrillen som fattas annars har ni allt, menar chefredaktören med skärpa.
– Jag kommer aldrig att glömma min första fjällvandring i Norrbotten, ett strövtåg där jag utgick från Kebnekaiseområdet, inflikar Anders med viss upphetsning.
Det uppstod någon form av romantik och vördnad för det storslagna och varaktiga som jag ofta längtar till. Med jämna mellanrum viker jag längtansfullt ut kartorna och drömmer mig bort.
Anders Holm menar att Norrbotten har ett väl utvecklat informationsflöde, bland annat med tanke på ett allt större turisttryck. Den allmänna turismen i länet har vuxit så det knakar, inte mer än rätt med tanke på geografiska variationer, oanade möjligheter och viktiga arbetstillfällen. I tidningen är fjällfiskereportage från länet den dominerande nischen, även om gäddan blivit allt mer populär.
Min dröm var en gång att få ett jobb på Fiskejournalens redaktion i Lerum, en sann solskenshistoria som har sina sidor, menar Anders. Det är inte helt problemfritt att arbeta med sitt intresse. Eftersom det blir mycket fiskesnack på jobbet behöver jag andra sysselsättningar på fritiden. Ironin blir att jag fiskar mindre, men när jag väl gör det blir det ordentligt.