Lina Norberg Juuso: "I lägenheten intill var det älskog som gällde"

Hon hade helt klart för tunga skor för hennes späda fågelkropp. Kanske var det skorna som gjorde att hon var så smal? Alla tunga skor hon gick i, men hon ville ha dom där klackarna sa hon.
152 centimeter skulle bli i alla fall 154. Lite närmare himmelriket så att säga. Och så allt glitter. Stora ringar på späda fingrar. För henne kanske det var som att lyfta vikter på gym? Men hon ville blänka, sa hon. Skönhet ska aldrig underskattas eller föraktas, utan bejakas, aldrig försakas. Hon var så vacker, Nafisa.
Nafs, min prinsessa, med olivfärgad hy och svarta ögon och visst hade hon slingor i håret som var tjockt som hästman? Hon var fattig student, men klädde sig som en riktig lady. Grace och stil, direkt nedärvt i gener från hennes mor och mormor. Sånt kan tyckas orättvist, men så är det. Stil har man, det kan man aldrig få om man inte föds med det. Gudagåvorna fördelas olika.

Hon var född någon annanstans i något annat land och hade lärt sig svenska som mellanstadiebarn. Därför talade hon utan nyanser, utan rakt på. Rätt fram. Sa som det var och många skyggade undan.
Den späda prinsessan uttryckte sin åsikt och stirrade rakt fram med sin svarta blick. Synpunkter någon? Jag sa till henne, att folk kan bli lite rädda, och hon förstod. Själv kände jag mig hemma med hennes sätt att tala och älskade att allt som var sagt, var som det var. Sa hon att min jacka var fin, så tyckte hon det. Annars sa hon förmodligen att den inte passade mig, om jag nu hade frågat.
Ord ska vara ärliga och inte förljugna och vi fann varandra där bland skolböckerna på universitetet. Åh, hon förstod att man kunde läsa en mening av Hjalmar Söderberg och bli alldeles salig. Åh, hon förstod frågorna kring Selma Lagerlöf och de svettiga drömmarna om de stora ryska författarna. Vi delade på en flaska rött och läste dikter och vi hade upptäckt en nygammal värld tillsammans och vi var båda lika betagna, upptagna av orden .

Hon försökte lära mig MSN men det gick inte. Vi åkte lokaltrafik och diskuterade religion. Hon fick mig att gå upp på en scen och läsa en dikt, och det var hon som applåderade mitt mod.
Är du muslim, frågade jag.
Naturligtvis sa hon och just då blänkte stenen i näsan till.
Vi gick ut och dansade och hon hävdade att grekisk tekno, det var bra för mitt ledsna sårade hjärta. Jag trodde henne inte, men det var ju precis så det var. Vi dansade tills fötterna värkte och den natten var så fin. Efteråt somnade vi i hennes flickrum som var tapetserat med vackra bilder och i någon lägenhet intill var det älskog som gällde.
Vi åt tonfiskmackor på morgonen och jag kände mig oförstörd fast det inte var sant och hon la socker i mitt te. Jag sa som det var, jag gillar inte socker i te och hon sa som det var. Att jag borde börja sminka mig lite mer vågat och köpa några ringar. Jag gjorde som hon sa och häromdagen hittade jag en av ringarna i mitt smyckeskrin.

Blogg: www.nsd.se/blogg