Från mitt byxlösa högkvarter i soffan jagar jag texter, låtar och videor som inte är för tunga för ett pandemimatt sinne men inte heller får mig att känna att hjärnan aktivt krymper, tumlar runt under skallbenet som en förtorkad valnöt.
Den jakten är kanske det bästa jag kan bidra med just nu. Så från mitt corontänhål till ditt – här kommer sex fin- och fulkulturella verk som fått min virusvår att vara lite mindre av ett tankemässigt stillestånd. De flesta är gratis att ta del av och har befriande lite med den pågående pandemin att göra:
Videoessä:
“Cringe” av Contrapoints (Youtube). Essäisten Contrapoints, egentligen Natalie Wynn, är en tidigare doktorand i filosofi som i ohemult långa videor benar ut olika fenomen, ofta internetbaserade och lågt ansedda, med syrlig humor och skärpa. I essän “Cringe” – som i svensk översättning skulle kunna heta “skämskudde” – funderar hon över varför vi gillar att se främlingar skämma ut sig, varför vi “hatföljer” folk vi inte gillar i sociala medier, och när en sådan vana slår över i något osunt. I så här osäkra tider märker jag att mina egna sådana tendenser förvärras, så “Cringe” var ett välkommet uppvaknande.
Scenkonst:
“The shows must go on” (Youtube). Varje fredag laddar den brittiska kompositören Andrew Lloyd Webber – mannen bakom “Fantomen på operan” och “Jesus Christ superstar” – upp någon av sina musikaler på Youtube. Varje föreställning är tillgänglig i 48 timmar, och den här veckan är det dags för “Cats”. Efter den enhälligt utskrattade filmatiseringen från 2019 är jag nyfiken på om originalet är samma feberdröm.
Bok:
“Eros den bitterljuva” av Anne Carson (Albert Bonniers förlag, 2020). Äntligen finns Anne Carsons debutbok om begär och antik grekisk poesi på svenska. Carson skriver om honungsburkar, bokstavsdanser, trianglar och kärlek på ett så tvärsäkert och initierat sätt att jag känner mig lika delar stendum och uppmuntrad att lära mig mer – en alldeles ypperlig blandning känslor.
Musik:
“Vi borde ha stannat på Brändö” av Vasas flora och fauna. En nationalsång för den – jag – som flyttat långt bort från sin hemstad och plötsligt känner varenda kilometer av avståndet plågsamt tydligt.
Monolog:
“Jag säger ingenting alls” av Sofia von Schmalensee (Youtube). Det är sällan jag orkar se någon bit kultur som explicit handlar om viruset – tycker oftast att jag har nog av det i det verkliga livet – men den här korta monologen om en middag med vänner, framförd av Luleåsonen Einar Bredefeldt, lyckades med att blottlägga något jag inte redan hunnit tänka mig trött på.
Videoessä:
“Rent – Look pretty and do as little as possible” av Lindsay Ellis (Youtube). Filmkritikern och författaren Lindsay Ellis undersöker politiken i Disneyfilmer, förklarar marxism med hjälp av “Transformers”-filmerna och monterar isär musikaler, till exempel megasuccén “Rent”. Essän om “Rent” har tre år på nacken, men känns aktuell på nytt i sin rasande redogörelse för hur ett älskat stycke scenkonst helt skrubbade bort de politiska dimensionerna från historien om en omfattande epidemi – i det här fallet aidskrisen i 80-talets USA.
Någon gång kanske jag kan skriva något smart om den här obegripliga våren, men den dagen är inte i dag. Det får helt enkelt räcka med ett knippe möjliga distraktioner, och en hälsning från mitt coronahål till ditt: jag hoppas du är okej.