Att det blåser högerextrema vindar över hela världen kan knappast något ha missat.
Vi såg det när nazister demonstrerade under första maj, när det utfördes terrordåd mot en moské i Christchurch och vi påminns konstant om det i våra nyhetsflöden genom det sorgliga faktum att Donald Trump är USA:s president.
Jag är knappast frälsaren som kommer att få jorden att bli en mer solidarisk och varm planet att leva på. Och om jag hade lösningen på problemet skulle nog den här texten inte existerat.
Högerextrema krafter vill ”bevara Sverige svenskt”. De pratar om att endast ”nordeuropeisk invandring” ska få existera i vårt land, misshandlar sina meningsmotståndare med järnrör och gaggar om allsköns skit.
Det är i regel dessa individer med bruna, illaluktande åsikter som också hävdar att vissa människor bör utvisas ur landet.
I grunden är jag själv av uppfattningen att så många som möjligt ska ha det så bra som möjligt. Att vi ska prioritera de som har det sämre än oss och hjälpa dem som är i störst behov av det.
Jag tycker exempelvis att personer som tvingas fly för sina liv från krigsdrabbade länder ALLTID borde tas emot med öppna armar i Sverige. Motsatsen skulle aldrig ens krusa min horisont.
Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov med allt vad det innebär.
Men i dag måste jag göra ett undantag. I dag är det jag som ”säger det alla tänker” och tar ordet ”utvisning” i min mun. Eller åtminstone i hand och i förlängningen i den här krönikan.
Det finns ett antal norrbottningar som måste bannlysas från vårt län med omedelbar verkan. De bör enligt min mening inte vara välkomna norr om Byske havsbad längre.
Ignoranta sörlänningar är en sak. De vet inte bättre, stackarna. De tror att allting utanför slussarna är en laglös urskog endast bebodd av krumryggade, illaluktande farbröder som saknar talförmåga.
Det är inte deras fel. Jag lider med dem.
Men efter många år av okynnesscrollande genom diverse sociala medier har jag upptäckt något förskräckligt och direkt oacceptabelt.
Det finns alltså personer som är födda och uppvuxna i Sveriges bästa län som väljer att prata om Norrbotten som ”Norrland”. Det gör mig inte bara spyfärdig. Det får mig att balansera på gränsen mellan att vilja bombardera dem med en bajsfylld bazooka och att själv emigrera till Skellefteå.
I Norrbotten bor norrbottningar – och ingenting annat. Norrland som begrepp kan med fördel avvecklas fullständigt och raderas ur historieböckerna.
Jag vet inte med säkerhet om detta pyramidala nidingsverk grundar sig i ett oändligt slukhål till självhat eller något av liknande natur. Men jag mår bättre vid tanken av att det helt enkelt kan vara följden av ett liv präglat av okunskap.
Det skulle således betyda att jag och min goda vän Wikipedia kan rädda dem. Så låt oss!
Norrland är en av Sveriges tre landsdelar. Det är också vårt lands största dito med en landarea på 242 735 kvadratkilometer. Alltså typ 60 procent av Sveriges yta.
Norrbotten, å andra sidan, är ett av våra 21 län. Det sträcker sig från Kiruna i norr till Arvidsjaur i söder.
Om du åker bil dryga åtta timmar söder från Arvidsjaur kommer du till Gävle. Det ligger i Norrland men inte i Norrbotten.
I Gävle bränner man bockar och lyssnar på Thomas Di Leva. I Norrbotten badar vi bastu, dricker sprit och tiger tillsammans vid middagsbordet.
Det är så väsensskilt att det inte ens tål att jämföras.