72-årige Leif Östling, hedersdoktor både vid KTH och Luleå Tekniska Universitet, var tydligen medlem i SSU i sin ungdom (enligt Wikipedia).
Sedan dess har onekligen en del hänt. I dag är han ordförande för Svenskt Näringsliv, stormrik och ingen direkt varm anhängare av det svenska skattesystemet.
När han intervjuades i Uppdrag Granskning om sin avancerade skatteplanering i skatteparadis förklarade han att han inte hade lust att betala 20–30 miljoner i skatt. Anledningen?
– Vad fan får jag för pengarna?
Pang! På några sekunder hade Östling levererat en klassiker som fick blodet att svalla i Sverige.
I efterhand har Östling bett om ursäkt för att han uttryckte sig slarvigt, vilket säkert är helt sant, men jag tycker att vi ska vara tacksamma för att han gjorde det.
För utan Östlings bevingade ord hade vi med all sannolikhet inte fått den enorma debatt som följde. Då tror jag att SVT:s lysande serie om Paradisläckan passerat med en axelryckning, faktiskt. ”Jaså, den rika eliten föraktar vårt skattesystem och hittar sätt att smita. What’s new?”
Men Östlings ord tog skruv och sparkade verkligen igång en stor debatt. En debatt som berört fundamentala frågor som vad ett samhälle faktiskt är. Vilken skattemoral vi bör ha. Och vad vi faktiskt kan förvänta oss av det gemensamma.
Jag tycker det har varit befriande och vitaliserande. Det var länge sedan svensk politik handlade om just detta. Med SD:s framtåg har övriga partier klumpats ihop och de ideologiska skillnaderna nästan suddats ut.
Det är en debatt som verkligen behövs i Sverige 2017.
Jag skulle vilja påstå att svenskens skattemoral kraftigt försämrats de senaste 10–20 åren och att synen på skattefifflare förändrats. I takt med att ”de där uppe” fifflar och smiter undan har ”vi här nere” haft allt svårare att upprätthålla det som en gång fanns.
Det pratas ju ofta om att ”något gått sönder” i Sverige och för mig är det just det. Svenskens samhällskontrakt och tro på en solidaritet finns inte på samma sätt längre.
Därför är det utmärkt att det lyfts fram vad vi faktiskt får för våra surt förvärvade pengar som vi betalar in till det gemensamma varje år.
Och det är lika utmärkt att det blir en diskussion huruvida dessa skattepengar används effektivt, eller om de slösas bort i ineffektiva jätteapparater.
Leif Östling från Luleå fick sociala medier att koka under några dygn och jag har sett allt från kompisar till Luleås kommunalråd Niklas Nordström ge sig in i otroligt intressanta debatter om skattepolitik på Facebook.
Östling själv har jag sett bli kallad alltifrån en hjälte till en jubelidiot och jag gissar att det helt beror på hur man ser på denna aggressiva, avancerade skatteplanering som faktiskt är laglig, men som knappast är solidarisk och moralisk.
Jag hoppas att denna debatt med kraft lever vidare in i valrörelsen.
Svensk politik skulle må bra av större motsättningar mellan vänster och höger. Den skulle må bra av hårda ideologiska skattediskussioner.
Hur fan kan de rikaste komma undan skatt?
Och vi som betalar – vad fan får vi egentligen för pengarna?
Uppdrag Granskning avslöjade för övrigt även att Facebook i Luleå med avancerade upplägg dribblar bort intäkter i Sverige och slipper skatta för dem.
Även det ganska upprörande.