När ett före detta kommunalråd hamnar i öppen konflikt med ett nuvarande kommunalråd på Facebook blir det ju per automatik intressant.
När dessutom den ena utger sig kunna avgöra vilken graffiti som är konst och vilken som är klotter blir det dessutom ganska kul.
Luleås "klotterbråk" nådde till sist riksmedia. Det har varit underhållande – men i slutändan var nog allt bara en onödig storm.
Karl Petersen har, förmodligen tålmodigt, hållit fingrarna borta från kommunpolitiken sedan han lämnade posten som kommunalråd. Men i veckan kunde han inte hålla sig längre. När kommunen målade över graffitin i gångtunneln vid Varvet med sovjetgrå färg gick Petersen till attack och delade ut en råsop till den kommun han själv ledde under så många år.
"Vi har gjort bort oss rejält", skrev han och passade i samma veva på att vurma för graffitin som konstform som borde välkomnas.
När en medborgare då påpekade att det faktiskt spreja ner fasader lite här och där var Petersen lika kategorisk och förklarade att det då handlar om klotter och att det ska bekämpas.
Klart som korvspad, eller?
Nej, naturligtvis inte. Med några meningar hade Petersen intagit ståndpunkter som hur man än vänder och vrider på det blir mycket svåra att få ihop. Graffiti är ingen lätt fråga och har aldrig varit. Hela kulturen är ju sprungen ur en illegal undergroundrörelse från USA och dessa "tags" (signaturer) som vi kan se på hundratals ställen i Luleå och andra städer är en självklar del av denna kultur. Graffitin frågade inte om lov och var absolut inte sanktionerad uppifrån när den med sprejburkar förgyllde/förstörde städerna med diverse konstverk/klotter.
Att Petersen nu glasklart anser sig kunna avgöra vad som är vad är nästan lite gulligt.
Så, Petersen – var går din gräns? Är det platsen som är avgörande, att gångtunnlar är okej, men inte husfasader? Eller handlar det om kvaliteten, att ett ambitiöst konstverk är bra, men en snabbt sprayad "tag" är förkastligt? Eller handlar det om att den av kommunen sanktionerade graffitin är konst men att den som görs utan tillstånd är klotter? I så fall tror jag graffitirörelsen skulle ha invändningar.
Även om vi bara håller oss till en koncentrerad yta, i det här fallet gångtunneln vid Varvet, så blir det problematiskt att hålla isär begreppen. För det som från början var ett beställt konstverk från kommunen hade med tiden förvandlats till något annat. I sann graffitianda hade ursprungsverket från 90-talet utvecklats/förstörts med icke sanktionerade verk.
Men även där hade Petersen en lösning: "Klotter ska alltid saneras bort, som det står skrivet i Luleå kommuns policy. Även klotter på konstverk ska bort. Svårare än så borde det inte vara."
Ursäkta, Karl, men jag tycker det där verkar vara både svårt och krångligt. Ska kommunen anställa folk som tar bort graffiti från graffiti?
Kampen mot graffitin har funnits ungefär lika länge som graffitin själv. Städer i både USA och Sverige har försökt med nolltolerans, men snabbt insett att det är ett krig som inte gått att vinna. Då har strategin ändrats och man har i stället försökt kontrollera ungdomarna med sprejburkar via "lagliga väggar" där det varit fritt fram. Jag gissar att det är det som Petersen försöker sig på. Men inte heller det är helt enkelt. Eftersom graffitin som sagt var illegal till sin födelse finns det fortfarande en hel del "artister" som tycker att det är en del av grejen, som lockas av det ljusskygga och otillåtna. Att be dem måla på en laglig vägg blir inte spännande, ungefär som att bara få dricka alkohol med sina föräldrar.
Luleås nya kommunalråd, Niklas Nordström, gav sig in i Petersens Facebooktråd och försvarade kommunens beslut. Han förklarade att de numera sovjetgrå gångtunnlarna inte ska förbli sovjetgrå. De ska i stället prydas med ny "färglad gatukonst".
Jag kan förstå den initiala upprördheten och förvåningen, man kan tycka att kommunens information varit usel, men med fakta på bordet känns graffitidebatten ganska onödig. Gammal graffiti ersätts alltså med ny graffiti – som säkert lär sprejas över med mer graffiti.
Men be mig inte för guds skull inte avgöra om det är konst eller klotter.