Men herreminje var skall jag börja? Skall vi prata om Irma som pustade på Florida men vräkte sig över Kuba och övriga Karibien med titanisk kraft. Florida fick de flesta rubrikerna….
Eller skall vi prata om Alliansen som vränger än hit än dit som en skuta på Mexikanska golfen, ständigt nära förlisning?
Eller om Hultqvists ärliga blå ögon när han säger: ”det hade jag inte en aaaning om.” Jag vet föga om Hultqvists förhållande till sanningen jag vet bara att det inte var sant när han för ett par år sedan försäkrade att FN sanktionerat ACE-manövern i Norrbotten då vårt vidunderliga landskap smutsades ner av över hundratalet luftburna krigsmaskiner från när och fjärran. Och nu är vi åter invaderade i Aurora 17 krigsspelet. Det slipper vi här uppe dessbättre, men det är lik förbannat ett förräderi mot vår alliansfrihet. Eller?
Nej, fy tusan jag vill inte snacka om det. Eller om Trump som trampar på i ullstrumporna. Allt otäckare. Jag hörde själv honom tala i TV: ”Sanktionerna är ingenting jämfört med det som i slutändan måste ske. ”Die Endlösung…"
Nej jag vill inte prata om det heller. Eller om Ulf Kristersson, populisten, eller Jimmie Åkesson, kryptofascisten, eller Annie Lööf, opportunisten.
Jag hade gärna pratat om Hasse A, socialisten, men det kan andra göra bättre. Jag säger bara ”vilket hjärta” så är nog sagt.
Nej jag vill prata om gärdsmygen. Hon lät adoptera sig nån gång i juli månad. Ja, vi har fått för oss att det är en tjej. Eller så är de både hon och han, fast vi har aldrig sett dem tillsammans. Först hörde vi henne sjunga i hängbjörken utanför vår gammaldags punschveranda och vi undrade vad är detta. Så vackert. Hittills hade vi enbart underhållits av vårt kära tjuvaktiga skatpar och så nu detta. I trettiofyra år har vi haft det här stället men detta var helt nytt. Var gömde hon sig sångerskan. Birgit Nilssons överkvinna.
Det rörde sig lite i löven men vi såg henne inte. Sången ljöd så starkt, det måste ju vara en rejäl pippi, tyckte vi. Men var, var? Alltså, vi vet ju inget om fåglar min hustru och jag. Ornitologin är ett totalt okänt fält för oss. Ja, ja, skator och örnar, sådana har vi skådat (havsörnar såg vi vid Rörbäck) och korpar och kråkor och gråsparvar, men där slutar våra kunskaper. Nej för tusan hakar, jag glömde ju måsar och tärnor och änder men det är ju sjöfåglar och sjön har man ju i blodet liksom….
Där, där, hustrun pekar och viskar för att inte skrämma, där nära stammen, där, där.
Jag rusar efter en kikare vi har och så äntligen. Men helledudanedå så liten. Och så rund. Och så vacker med färger som skiftar diskret och en stjärt som obstinat pekar upp mot skyn. Nu tittar hon sig omkring får syn på oss, flyger iväg och försvinner blixtsnabbt rakt in under en liten träterrass vi har på framsidan. Nämen jösses. Har hon flyttat in? Jomen det hade hon faktiskt gjort. Varje morgon ända långt in i augusti trippar hon omkring och fåglar sig i sin skönhet. Och käkar flugor och mygg och annat gott.
Hon gillar tomater, för jag överraskade henne en gång när hon smugit sig in i vårt miniväxthus och kalasade på en nedfallen körsbärstomat. Vi tycker mycket om vår nya hyresgäst.
Nu höstar det på och det var ett bra tag sedan hon gav sig av på sin resa mot varmare trakter. Vi vill att hon skall komma tillbaka och chanserna är goda säger dom som förstår sig på.
Gärdsmygen beskrevs första gången av Carl von Linné som Motacilla Troglodytes och hon år en liten tätting som håller till i ett stort område i Eurasien. Hennes namn kommer sig av hennes förmåga att försvinna in i små håligheter. Trogle betyder hål på latin, upplyser oss Wikipedia och det måste vi tro på.