Kolonilotterna i Luleå har funnits sedan 1977, men enligt Luleå koloniträdgårdsförenings hemsida dröjde det till början av 90-talet innan odlingarna verkligen tog fart. Nu för tiden är kolonilotterna en prunkande oas där ute på Hertsön och ibland har även jag hittat dit. För loppmarknad, för inspiration och för mitt höga nöjes skull. Det är oerhört fina odlingar och jag slutar aldrig förvånas över hur mycket energi, arbete och tankekraft vissa lägger på sin kolonilott.
Men varje rörelse har som bekant en motrörelse, varje yin bör ha sitt yang. Därför är det uppenbart att något saknas i ekvationen. Om kommunen upplåter mark för att stadsbor ska kunna leva ut sina odlingsdrömmar, för att barn av betongen ska komma undan avgaserna och utforska självförsörjningens grunder, borde den i rättvisans namn också uppbringa en markplätt som används till det rakt motsatta syftet.
Kort sagt: Var är mitt kolonislott?
Tänk er följande: Mitt inne i centrum, från Floras kulle till Smedjegatan mellan Storgatan och Södra Hamn, brer den ut sig: En stor plan yta klädd i carerramarmor, inramad av ett förgyllt smidesstaket. Innanför de juvelbesatta grindarna brer de ut sig: Kolonislotten. Tinnar och torn, bubbelbad och Bollinger, cigarrer och sammetslakan. Hit flygs lantbrukare från hela kommunen – av dresserade svanar som trumpetar ”Ode an die Freude” under turen – för att få slappna av en stund.
Här bräker inga får, här gal inga tuppar från halv två på morgonen. Här spelar stråkkvartetter i harmoni med gosskörer och högläsande poetissor. Här är varken SAM-ansökningar eller markkarteringar och om kontrollanter ringer på har de med sig ett kilo löjrom och en back starköl. EU godkänner samtliga stöd innan de är ansökta och en stor säck med pengar levereras månatligen från Bryssel tillsammans med en årsförbrukning av glassbåtar. Har höskörden slagit fel och spannmålet möglat? Inga problem – medan du är på kolonislottet äter kossorna bara balplast och mjölkar dessutom varandra.
Att kasta i dig de kylskåpskalla resterna från förra veckan medan traktortanken fylls för tredje gången den dagen är nu ett minne blott. På kolonislottet serverar kökspersonalen alltid precis den mat du är sugen på, oavsett om det är sushi, ett Maxmål eller blodpalt. Här behöver du inte sätta dig i den iskalla traktorn för att skotta gården, samtliga kolonislott har inbyggda värmeslingor i stenläggningen. På kolonislottet finns inga väckarklockor. Här vaknar du alltid precis när du sovit ut ordentligt av doften från kokkaffe och nybakta bullar.
Att skruva issi den där förbannade kultivatorn eller skördaren till strax efter du skulle stigit upp existerar inte längre. Från kolonislotten skickas alla idkare av gröna näringar hem med fabriksnya maskiner av precis rätt märke. Här pissar hundarna aldrig inne, här finns inga katter som lämnar hårbollar i tv-soffan och era barn svarar alltid på tilltal – oftast med fraser som ”får jag ta disken, far” eller ”vill du att jag hämtar en god bok, mor”. Här är det aldrig stock i avloppet, här krånglar aldrig ackumulatortanken och partikelfiltren rengör sig själva samtidigt som de lämnar in veckans korrekta lottorad i ditt namn. På kolonislotten tvättar vi inte händerna för att de är fulla med bajs – utan för att Anders Nystedt rekommenderat det.