Lina Norberg-Juuso: Fritiden gör oss utbrända

Enligt Wikipedia är fritiden tiden man har när man inte jobbar, lagar en måltid eller sover.
Saker jag tror ingår i begreppet fritid: Yoga, skidåkning, bokcirklar, knyppelkurser, afrodans och vinprovarkvällar.
En tanke: Hur ser föräldrar på utförandet att dra på vinteroverallen på sina barn. Är det fritid? Eller är det familjetid? Eller katalogiseras overallhändelser under begreppet hushållsarbete?
En tanke till: Jag är nittionio procent säker på att varken min farmor eller mormor visste vad ordet fritid betydde - i praktiken. De levde och arbetade och livet var ett, inte bitar huggna från varandra. Jag tror de steg upp på morgonen och sedan var det en dag att fylla med slit och behag, allt i ett, som ett lapptäcke. Allt hade så att säga sin tid. Undra om mormor och farmor slängde sig med begreppet egentid?

Sorteras förresten egentid under kontot "fritid" eller har egentid eget fack? Ska man ha både "egentid" och "fritid" och så "familjetid" och så ska man väl arbeta också? "Jobbtid". Och diska och laga mat, vad är det för tid? "Hemarbetstid?" Sen ska vi ha något som kallas för "kvalitetstid" med barnen också, då vi verkligen ÄR med varandra på RIKTIGT. Vissa hävdar att den tiden är mer värd än högar med annan tid, som då är ...? kanske icke-kvalitetstid? Inte att förglömma, vi ska planera in "partid" också i almanackan. Då ska vi se varandra som man och kvinna och ta oss tid att tala med varandra. Taltid. Och så tid för älskog. Det ska man föresten också strukturera upp, tid för nyp i sänghalmen. Det kan man ju läsa om i varenda kvällstidning.
Så stressar vi mellan tiderna. Vi stressar hemma till jobbet och på jobbet längtar vi hem, vi stressar hem och så stressar vi med maten för vi längtar efter "fritid". Och så stressar vi till "fritiden" som är yogaklass klockan 19.00 och så stressar vi hem från yogan, för vi ska lägga barnen och så stressar vi när vi lägger barnen för vi vill ha lite "egentid". Som kan vara en timme framför "Bonde söker fru". Sen är vi stressande när vi inte somnar bums under vår "sovtid", utan istället gruvar oss för kommande "arbetstid".
Det är styckat och hackat. Vi försöker hoppa mellan olika liv. Med hög puls. Fast allt egentligen hör ihop, all tid är ju vårt liv, varje ögonblick är livet. Och tänk om vi livslurar oss själva? Tänk om värma köttbullartiden är lika viktig som den där egentiden, om allt skulle ställas på sin spets? Tänk om det är precis när du fräser köttbullarna som du kan ha en underfundig konversation med barnen och få ett snabbt hångel med partner. Men allt det där missat, för att man vill stöka under köttbullstiden för att komma till
en annan tid. Framtid. Ve och fasa, tänk om hela livet bara ska göras klart, i väntan på...vadå? Efter livet kommer döden, så har jag lärt mig det i vart fall.