Özz Nûjen är en av Sveriges mest populära komiker. Han driver ofta om sitt kurdiska ursprung och har gett sin bild av dagens Sverige i föreställningar som ”Statsminister”. Men han har också gjort sig känd för sin samhällskritik och sitt stora engagemang.
Därför var det onekligen en het potatis när terroristen Rakhmat Akilov i polisförhör plötsligt berättade att han innan attentatet på Drottninggatan försörjde sig på svartjobb, bland annat vid en renovering av Özz Nûjens sommarhus på Gotland.
Nej, Nûjen eller hans syster och svåger (som äger sommarhuset tillsammans) kunde knappast veta vad som rörde sig i Akilovs huvud år före sitt attentat, så de första beskyllningarna att den berömda komikern skulle ha finansierat terrorism föll ganska platt.
Däremot har misstanken om att Nûjen och hans syster använt svart arbetskraft dröjt sig kvar, vilket även var vad Janne Josefsson var ute efter. Uppdrag Granskning ville visa på ett hyckleri, eftersom Nûjen utåt sett har ett starkt vänsterpatos som rimmar illa med svartjobb och skatteflykt.
Eftersom jag själv gillar Özz Nûjen, både som komiker och debattör, var jag väldigt nyfiken på vad Uppdrag Granskning skulle komma fram till.
Programmet går att dela in i tre faser, där fas 1 är en snabb bakgrund där Josefsson presenterar utdrag ur polisförhör samt betalningar från Nûjens familj till Akilov. Sedan övergår det till Fas 2 – hur lite Nûjen vill sätta sig framför Sveriges mest kända skjutjärnsjournalist.
Fas 3 är själva intervjun. När den till sist blir av, två månader senare, har Nûjen bestämt sig för att gå till ett kraftigt motangrepp. Han tänkte inte låta Josefsson begå ett karaktärsmord, åtminstone inte utan en strid.
För att utjämna styrkeförhållandet har komikern själv hyrt in en fotograf som filmar hela TV-intervjun med två kameror och starka lampor.
Allt är en smula surrealistiskt. Inte minst när Nûjen sedan väljer att möta Janne Josefsson med en snarlik taktik: att ständigt avbryta och att komma med hårda påståenden. Skjutjärnet Josefsson hinner knappt få en syl i vädret.
Nûjen hänvisar alla frågor om svartjobb till sin svåger (som vägrat svara på frågor) och hinner sedan med att beskylla Josefsson för att inte göra sitt jobb, att ha en skyhög lön, att ringa en tioåring och att vara oförskämd mot komikerns gamla kurdiska mamma i telefon. Allt i ett rasande tempo.
Mitt i stormen blir sakfrågan liksom hängandes i luften. Nûjen vägrar erkänna någonting och det enda vettiga som Josefsson egentligen får honom att säga i ämnet under hela intervjun är:
- Jag tycker det är förjävligt att det finns svart arbetskraft i vårt land.
Sedan är det liksom upp till oss tittare att välja vad vi vill tro och vad vi ska tycka.
För den berömde komikern står hedern och därmed även hans karriär på spel och så fort intervjun var sänd på SVT och SVT Play publicerade Özz Nûjen sin egen filmade version av intervjun på Youtube med texten: Så ”jobbar” Janne Josefsson på Uppdrag Granskning.
Nu pågår efterspelet för fullt. Tittare avkunnar sin dom och tiden får väl utvisa om Özz Nûjen lyckades med sin taktik.
Än så länge har absolut ingenting framkommit som tyder på att Akilhov inte skulle ha betalats upp emot 80 000 kronor svart för renoveringsarbete av sommarhuset på Gotland.
Men det är en sak. För Özz Nûjen är det viktiga hur hans roll i offentligheten påverkas. Att han fortfarande har förtroende hos sin publik och sina uppdragsgivare.
Och då är frågan om ”anfall är bästa försvar” var den perfekta taktiken. Eller om intervjun i själva verket innebar en långt större skada än om han erkänt att det gavs några tusenlappar under bordet till en hantverkare.