Själv har jag haft både mardrömmar och tydliga stressymptom av alla vidriga detaljer och hemska människoöden.
Och vad värre är: eftersom så många svar saknas blir detta mysterium ett norrbottniskt trauma, något vi kommer diskutera i åratal.
För oavsett om 22-åringen frias eller fälls på måndag, och oavsett vad hovrätten slår fast om några månader, kommer spekulationerna leva vidare.
Vatchareeyafallet blir ett sår som aldrig läker.
När 22-åringen, kraftigt försenad, kom till Piteå tingsrätt och klev ur den buss han färdats i från Öjebyn visade han villigt upp en teckning för fotograferna. Den föreställde blommor och i teckningen hade han skrivit ordet "kram".
Vem denna kram riktade sig till vet jag inte, kanske till mamma och pappa som aldrig fanns närvarande i rättssalen.
22-åringens sjunde dag på den anklagades bänk blev kanske den allra tuffaste. Först fick han utstå riktigt hårda frågor från åklagarna Ulrika Schönbeck och Anna Bergström. Och när de i sin plädering detaljerat beskrev hur de anser att han mördat och styckat Vatchareeya Bangsuan blev det mycket. 22-åringen såg mycket tagen ut och advokaterna fick kräva en omedelbar paus.
Under den sista dagen blev det ännu mer uppenbart vilka otroligt skickliga yrkesmänniskor som medverkat i rättegången. Åklagarna har gjort ett fantastiskt jobb och avslutade med en plädering som i det närmaste var perfekt. De krävde livstid och i just det läget kunde inte heller jag se någon annan utgång än en fällande dom.
Elisabeth Massi Fritz blev kanske lite för långrandig – men Schönbeck sa efteråt att hon aldrig tidigare sett ett bättre målsägarbiträde.
Men de som imponerade allra mest var advokaterna Bo Forssberg och Carolina Holmberg. De hade förberett sig minutiöst. Under torsdagen satt de från nio på morgonen till åtta på kvällen och filade på sin plädering och det märktes. Den var fantastisk.
De växlade skickligt mellan varandra och trummade in tvivel efter tvivel. Var? När? Hur? Varför? Och givetvis: vem?
De underkände den tekniska bevisningen på punkt efter punkt och Forssberg avslutade med en kraftfull mening:
– Spekulation får aldrig ersätta kunskap. Och man brukar säga att en kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk. Åklagarna har haft en kedja som bara innehållit svaga länkar.
Så där satt vi.
Var det som advokaterna så effektfullt förde fram tillräckligt för det som på juridikiska kallas "bortom rimligt tvivel"?
Jag har i ärlighetens namn ingen aning. Jag känner mig mer osäker än någonsin.
När jag lämnade Piteå tingsrätt i underkylt regn och mörker tänkte jag på de stackare som inom kort ska avkunna domen. Jag avundas dem icket för ett ögonblick. De befinner sig i en mycket jobbig situation.
För säg att rätten är 90 procent säker på att 22-åringen är en till livsfarlig styckmördare. Det ska inte räcka till en fällande dom – men skulle du vilja släppa ut den personen i frihet?
Jag hade inte velat ha det ansvaret på mina axlar.
Men oavsett hur domen faller kommer diskussionerna och spekulationerna att fortsätta på internet, vid frukostbord och på arbetsplatser, förmodligen i åratal. De obesvarade frågorna är helt enkelt för många – och vi människor behöver svar för att kunna gå vidare.