Orsaken till kommunalrådets oväntade besked uppgavs vara akut stress efter några turbulenta dagar där kommundirektören Mikael Lekfalk hastigt lämnat sitt uppdrag sedan det uppdagats att han anlitat personliga konsulter för stora pengar.
Till det kan också läggas en lång samt uppslitande skoldebatt och det faktum att kultur- och fritidsförvaltningens chef Anders Persson hoppat av sitt uppdrag sedan det riktats intern kritik mot hans ledarstil.
Med den bakgrunden hade det varit logiskt att debatten handlat hur Luleå styrs, vad som lett fram till denna karusell som snurrar allt snabbare och hur kommunen ska gå vidare efter det som hänt.
Då dök TV4-profilen Marcus Oscarsson upp på scenen och i upprepade inlägg på Facebook som fick stor spridning gick han till frontalangrepp mot flera medier, bland annat NSD, och hur vi hanterat hatiska läsarkommentarer i våra sociala medier i samband med Nordströms avhopp.
Absolut. Oscarsson tar upp en mycket viktig fråga. Hatet på sociala medier får aldrig vinna i en demokrati och vi på NSD gör förstås allt i vår makt för att se till tonen i våra kommentarsfält är god. Oftast lyckas vi - enstaka gånger inte. Vi är förstås inte ofelbara men att NSD på något sätt , som Oscarsson menar, vill elda på dessa destruktiva krafter är förstås inget annat än trams.
Däremot måste det finnas en debatt, till och med en högljudd sådan, och sätt att uttrycka sitt missnöje för makthavare, deras beslut och hur de drabbar medborgarna. Det är en demokratisk rättighet.
Men Markus Oscarssons Facebook-text, som spreds som en löpeld bland hans över 400 000 följare, visar också hur snabbt fokus kan flyttas och alternativa narrativ skapas i dagens snabba digitala värld. Något som, enligt mitt sätt och se saken, borde handla om Niklas Nordströms avhopp, dess följder, orsakerna bakom och det chefskaos som just nu råder på Storgatan 4 riktade debatten plötsligt in sig på näthat i lokala medier och photoshoppade bilder. När Oscarsson samtidigt valde att radera alla de röster som ifrågasatte hans kritik är det inte så svårt att se hur han ville påverka debatten.
Vilka krafter som styrt denna plötsliga svängning och vem eller vilka som tjänar på det kan jag som nyhetsredaktör på NSD bara spekulera kring. Men greppet är klassiskt. Börja med att "skjuta budbäraren", krydda med en dos av "whataboutism" och i ett nafs har debatten hamnat någon helt annanstans.
Det är faktiskt skrämmande och borde mana till eftertanke hos många.