En tillräckligt bra mamma är helt okej
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
På kvällen när avkommorna sover ( äntligen!) tänker jag bli den finaste mamman. Som aldrig tappar tålamodet. Jag ska bli kompetent. Som i Jespers Juuls bok. En mamma som sätter tydliga gränser.
På ett lugnt sätt genom att säga; Jag vill och Jag vill inte.
En mamma som skapar trevlig atmosfär kring middagsbordet. Allt i Jesper Juuls anda. En mamma som förutsätter att barnen vill samarbeta, trots att man känner sig mycket motarbetad. Ja, i högsta grad motarbetad.
Får iväg ungarna till förskolan ( trots dålig mage) och sen kan jag börja ladda mentalt tills eftermiddagspasset. Då ska man vara perfekt igen trots många timmars arbetstid. Men det var ju exakt precis ingen som sa att det här med moderskap var lätt.
- Jag vill att ni sätter er vid matbordet. Jag vill att vi ska äta nu. Jag vill att vi sitter still. Jag vill inte ha leksaker vid bordet.
Man talar några gånger ( läs tjatar) och sen får man andas jätte-jätte-jätte lugnt vid middagsbordet för att inte bli frustrerad över vissa saker. Som att barnen river varandra i håret, häller mjölk i tallriken och står upp medan de äter köttbullarna och så. Man får tänka efter; Hur ska jag nu göra? Rent instinktivt är man så trött att man återigen vill lägga sig på golvet och sparka loss lite, men man har vuxit förbi det stadiet. Tyvärr, vill man ju tillägga ibland.
När barnen sover klockan 20.00 tar jag upp boken och läser en sida av Jesper Juul. Somnar. Nästa morgon försöker jag vara perfekt igen, men när ungarna börjar slåss med varandra för 16 gången glömmer jag bort Jesper Juul och skriker så där från magtrakten att NU FÅR DET VARA NOOOG! NU LYSSNAR NI!!!!!!
Sen får jag dåligt samvete så in i magen, men då har jag läst en annan bok en annan gång, och då var budskapet att Good enough duger. Till räckligt bra mamma är OK. Så jag kör den teorin ett tag istället. Jesper Juul får vänta.
Blogg: www.nsd.se/blogg