När jag mötte Stefan Widman för dagens Mitt i livet-reportage berättade han att han och alla andra anställda i sjukhuskyrkor runt om i Sverige nyligen hade varit samlade till årskonferens i Göteborg. Temat hade varit "törst och tröst" och pastorn och författaren Tomas Sjödin, Göteborg, hade varit en av föreläsarna.
Jag har också haft den stora glädjen att få lyssna till Tomas Sjödin. Det var när han tillsammans med biskop emeritus Martin Lönnebo, Linköping, besökte Mjölkuddskyrkan i Luleå för ett antal år sedan. De två männen är båda pappor till barn med funktionshinder. Tomas Sjödin har två söner med svåra hjärnsjukdomar, båda är döda nu (han fortsätter att säga att han "har" dem). Martin Lönnebo har en son med autism.
Männen är varandras vänner och bollplank och hade just kommit ut med en gemensam bok som bygger på en brevväxling mellan dem och heter "Väder, vind och livets allvar".
Tomas Sjödin sade bland annat så här:
"När jag berättade om mina söner för Martin så sa han: "Det där är en ökenvandring ni fått". Men han påpekade att öknen inte är enbart en grusgrop utan rymmer svåråtkomlig skönhet och en öppning mot det gränslösa i tillvaron. Det är verkligen så. Jag har upplevt sidor av livet som jag aldrig skulle ha upplevt utan mina pojkar".
Martin Lönnebo sade bland annat så här om sin son Jonas:
"Jonas kan inte tala men han är min bästa lärare i vad det innebär att vara människa. Han kan inte förställa sig. Vi har så trevligt tillsammans. Jonas älskar att vistas i skog och mark. Det jag och min fru bekymrar oss för är hur det blir när vi ska dö och lämna Jonas".
Martin Lönnebo läste också upp tankar som han tror att sonen Jonas har om sina föräldrar:
"Kära föräldrar.
Jag är så mycket av er att jag kan spegla mig i era ögon.
Vi är alla utvecklingsstörda och friska.
Min vackraste gåva till er är mitt beroende av er.
Ni blir så glada när jag kommer och ledsna när jag går.
Lev länge och gör er inga bekymmer."
Stefan Widman berättade om tröstedikter och om tröstesånger från hela världen på årskonferensen i Göteborg. Jag fick ta del av den här reflektionen omkring tröst som är skriven av prästen Birgitta Ryås, Boden:
"Det som tröstar mest är att få lov att känna det man känner.
Om vi skapar utrymme och tillåtelse för a l l a former av känslor
kan det bli verklig tröst.
Vi som önskar vara andra människor till hjälp och stöd
har inte svar på alla frågor,
vi har inte någon makt över andras liv,
vi kan inte göra under...
När vi blir medvetna om vår begränsning
som vi ibland upplever som total vanmakt,
och accepterar den,
gör det oss öppnare och mer mottagliga för våra medmänniskor
– då sker det märkliga
att vi kan bli till sann hjälp
och tröst!"
Imorgon, tisdag, är det Sjukhuskyrkans dag på Sunderby sjukhus. Också där är temat "törst och tröst". På programmet står mycket musik. "Önskepsalmen – vad vill du höra?" är ett inslag, Stefan Widman ska sjunga egna sånger, Aron Tideström och Andreas Söderberg ska sjunga och spela och Lennart Johansson ska sjunga Einar Ekberg.