Hon har sin lokal bredvid domkyrkan
i Luleå. Klockklangen letar sig in i varje skrymsle i ateljén och butiken. En välsignad plats kan man tänka.
Jag tror att Anna Heikkis passionerade arbete för ett hållbart samhälle är generöst välsignat. Vi har ju bara en jord och måste värna om den. Att som Anna använda sig av ekologiskt framställda eller begagnade tyger och göra om gamla kläder är förstås föredömligt.
Anna Heikki njuter också av att laga folks kläder så att dessa kommer till fortsatt användning i stället för att slängas. Hon exemplifierar:
- Folk kan säga: "Å, de här gamla jeansen, ska jag laga dem?" Jag svarar: "Absolut, om det är jeans som du tycker om."
Medan jag besöker Kläder & Form kommer det in en man som har köpt tre för stora skjortor. Han frågar Anna om hon kan ändra dem så att "de blir jag". Det kan Anna.
En annan man kommer med sin skoteroverall och vill ha en detalj lagad till nästa dags fisketur. Men Anna hinner inte göra det så snabbt. Mannen ska återkomma. Han får klara fiskafänget med den trasiga detaljen.
Kanske kommer ni ihåg ett tidigare Mitt i livet-reportage om den passionerade återbrukaren och före detta länshemslöjdkonsulenten Christina Lindmark, Luleå. Hon gjorde bland annat färgglada halsband av tår och hälar från håliga sockar. Skaften gjorde hon lapptäcken av.
Häromdagen läste jag om en kläd- och växtbytardag i Boden som arrangerades av Naturskyddsföreningen och Trädgårdssällskapet.
Folk fick lämna in ett valfritt antal plagg, skor och växter och i utbyte få biljetter att "handla" andras inlämnade saker för. "Syftet är att det ska vara klimatsmart", sade Stina Elming från Naturskyddsföreningen.
Supersmart! säger jag om alla dessa sätt att skapa ett mer hållbart samhälle. Rikt välsignat!
Härom veckan fick jag ett pressmeddelande om en utställning som heter Inslag av sagor som visas i Södertälje stadshus från 25 april till 31 maj. Det är en vävutställning om att bruka vardagens spill.
Vävarna berättar om sig själva, vad de inspirerats av, hur de arbetat och vilka material de använt. Utställningen visar också vävar från ett utvecklingsprojekt kring handvävning.
Varje väv berättar en historia. Kanske var tyget som använts en gång ett älskat barnbarns påslakan. Verken rymmer minnen och känslor.
Tänk en brudklänning som anpassas av Anna Heikki så att den kan användas av generation efter generation.
Vad berättar inte den klänningen? En hel släktsaga!