Kalla Faktas reportage i veckan visade hur en religiös friskola i Stockholm ägnar sig åt ren könsapartheid.
I smyg filmade programmet hur den muslimska Al-Azharskolan separerade pojkarna från flickorna varje morgon och eftermiddag. När barnen klev på skolbussen tvingades flickorna använda den bakre ingången.
Bilderna förde tankarna till den amerikanska södern på 50-talet där svarta och vita skulle hållas åtskilda. Men detta var Sverige 2017 ¬- där staten både tillåter och stödjer en verksamhet som ägnar sig åt religiös indoktrinering av barn.
Det här är ungefär så upprörande det kan bli.
I Sverige finns i dag 71 grund- och gymnasieskolor som är att betrakta som religiösa friskolor. 59 är kristna, elva är muslimska och en är judisk.
Gemensamt för samtliga, skulle jag vilja påstå, är att deras syfte är religiös indoktrinering av barn – vilket faktiskt är det diametralt motsatta mot vad skolan i Sverige ska stå för.
Nu har debatten släppts loss med full kraft och jag läser att flera partier direkt vill införa förbud. Det gläder mig och den debatt som nu följer blir onekligen intressant att följa.
För det här är nämligen en fråga som slår rakt över den traditionella blockpolitiken. Vänsterpartiet och Liberalerna är mest kritiska. Medan Miljöpartiet och Centerpartiet är mest för. Inom Socialdemokraterna verkar frågan splittra partiet rakt i mitten och statsministern pressas allt hårdare.
Lite oroande läser jag politiker som vill tassa försiktigt fram och ”förbjuda könssegregering”, ”att skollagen måste följas” och så vidare.
Men religiösa friskolor kommer alltid ägna sig åt indoktrinering. Öppet eller i smyg. Det handlar om makten över våra barns tankar. Kalla Faktas skakande bilder var bara det extrema exemplet på var det kan ta vägen.
Jag hoppas verkligen att politikerna tar sitt ansvar och en gång för alla förbjuder detta.
Frågan är faktiskt hur i hela fridens namn det kunde tillåtas över huvud taget.
Men jag hoppas att debatten inte stannar där.
När frågan ändå lyfts med sådan kraft är det ett ypperligt tillfälle att även se över ”det fria skolvalet” och dess konsekvenser.
Friskolereformen infördes 1992, vilket ger andra än kommuner rätt att bedriva skolundervisning och det fria skolvalet gav eleverna rätten att välja skola.
Visst, det kan låta vackert - vilket det är i många fall.
Men det är också baksidorna.
Friskolor har anklagats för betygsinflation. I korthet får barnen högre betyg trots sämre resultat. Se det som en liten bonus för den peng som föräldrarna betalar. Höga betyg blir också ett försäljningsargument när det ska lockas nya elever.
Det finns också en rad exempel på skolor som är direkt giriga och som missköter sitt uppdrag kapitalt, vilket de kommer undan med eftersom skolinspektionen är tandlös och inte kan peka ut bristerna. Och giriga skolor vill inte befatta sig med de jobbiga barnen, de som bara blir en kostnad.
Att det görs affär av skolplikten är nästan lika störande som den religiösa indoktrineringen.
Men framför allt: I Sverige pratas det dessutom om hur vi ska få segregationen att minska (en mycket viktig fråga) och jag har svårt att se något som förstärker segregationen mer än just friskolorna. Skolorna separerar ”A-barn” och ”B-barn” och aldrig mötas det två. Det är förödande för samhällsutvecklingen.
Vi har skolplikt i Sverige och därför borde staten ta över all grundskoleundervisning och garantera en hög och jämn kvalitet.
Kommunaliseringen av skolan var också ett misstag.