Lina Norberg-Juuso: Det hade kunnat vara mitt barn!

Jag trodde det skulle bli ramaskri när NSD skrev om det. Stor debatt om hur det står till ute bland våra förskolor. Istället möttes nyheten av en gäspning från oss alla och svaret från områdets rektor var på frågan hur det var möjligt var: vikariebrist.
En pedagog sa att föräldrarna idag är så trötta och stressade att vi inte orkar reagera över stora barngrupper, vikariebrist, nedskärningar inom förskolan. Det är sant. Jag är en av alla de där föräldrarna som sitter på min feta röv och gäspar. Det är är ju ändå fredag snart, sen är barnen stora och börjar skolan. Kanske är det bättre där med personaltätheten, (ha ha ha ha). Sen undrar man ju lite trött om engagemang spelar någon roll, egentligen.

Det hade kunnat vara mitt barn som smet, men det var det inte. Vet ni hur tacksam jag är för det? Nu gick det bra. Ingen dog. Det hade ju kunnat gå så också och då hade vi väl alla mer än gäspat?
Vad innebär den där tesen då, "vikariebrist" som det så vackert heter, som gör att två barn på fem år kan följa sina rymmarinstinkter?
Koncentrera er nu, för det är dags för lite siffror:
Idag är det fyra anställda på 23 barn på den aktuella förskolan (skulle ha varit 24 barn egentligen). Inget anmärkningsvärt egentligen.
Det är 5,75 barn per anställda, jo, man räknar så. Barn i procent. Inte i barnskallar.
Men ändå, nästan sex barn på en person. Så när det är vikariebrist, när det är en mindre vuxen, då blir det 7,66 barn på en person, alltså närmare åtta barn på en pedagog, hänger ni med? Skolverkets rekommendation är fem barn på en vuxen. Nu vet ni det.

Men vad som är riktigt intressant: Skolverket rekommenderar 15 barn i varje förskolegrupp.
På förskolan där barnen rymde ifrån är det 23 barn (men skulle alltså varit 24 barn). 23 barn. Det är åtta barn mer än vad Skolverket föreslår. Har ni varit nära åtta barn någon gång? Vet ni hur mycket åtta barn gör för en grupp? Vi föräldrar vet. Man kan till exempelvis nästan inte arrangera kalas hemma för åtta barn, för då får man tinnitus, alternativt blir utbränd.
(I DN, lördag 29 maj, kunde vi förresten läsa att förskollärarna är en av de yrkesgrupper som löper störst risk att drabbas av utmattningsdepression. Uppemot en tredjedel är i riskzonen enligt psykologen Birgitta Lidholt, som skrivit en bok om de små barnens villkor i förskolan. )

Så, svaret på hur rymningen kunde ske är mycket simpel, som jag ser det. En mycket stor barngrupp. Och för lite personal.
På förskola har personalen bett några politiker komma och vara med på verksamheten, se hur det ser ut. Tror ni de kommit? Nej. Inte en enda. Vidare har förskolefröknarna frågat om de får komma och informera politikerna. Tror ni de fått komma? Nej.
Gör politiker som vi föräldrar? Sitter och gäspar på sina feta rövar, för det är ju ändå fredag snart? Mellan de feta rövarna hittar vi barnen och förskolans personal, och hoppsan, barn på rymmen också. Det har ju hänt fler än en gång här i Norrbotten.
Det är val snart. Ska barngrupper och personal på förskolan bli en fråga för något parti här i Norrbotten? Kommer någon politiker att ha det som "sin" fråga?