Kära festivalarrangörer. Eller så här: Kära stadsfestivalarrangörer. Jag tror er tid är ute. I helgen var jag på Musikens makt. Det var fint. Det var mysigt, strosigt. Och framför allt var det rätt enkelt.
Låt mig förklara: En vacker plats, lite föreningar som visade upp sig dagtid, lite mat och så musiken i fokus. Ni vet sån där musik som nödvändigtvis inte lockar någon jättehomogen massa. Men som ändå sprider något helt annat än nu-ska-vi-behaga-alla-bokningarna. Jag vill egentligen inte säga det men jag gör det ändå - riktig musik. Eller så är det bara sammanhanget som gör att det känns mer... äkta.
Musikens makt marknadsför sig som "den snällaste festivalen". Och ja, jag tror det är det som kanske är grejen. Folk är glada här, välmående för att citera en kollega. Jag såg ärligt inte så mycket glädje på Luleåkalaset. Jag såg mest folk som fyllebråkade, mascara som rann och zombieliknande varelser som korsade de nedfettade gatorna.
Det finns mycket att lära av Musikens makt. Men ni kanske var där och kände det själva? Såg ni de fina lamporna i träden? Såg ni vad vackert det är med Strandscenen och vattnet som backdrop? Såg ni vad förhållandevis lite vakterna hade att göra? Och såg ni vad grymt det är när det samlas så där mycket "music lovers" - för att citera Karl Petersen - framför en och samma scen? Kände ni också stoltheten krypa längs vaderna när lokala (!!) Helltrain fläskade på med eld och allt. Eller när Matti Alkberg både sjöng och läste dikter?
Va? Jaha, nä, klart att besökssiffrorna inte går att jämföras. På långa vägar. Men det kanske inte heller går att tänka så längre. Jag menar, Luleå är ju faktiskt jäkligt bra på att arrangera. Tänker man på det så har vi ju kunnat se och ta del av hur mycket bra som helst under hela året. Kulturens hus bokningar, Minus 30 grader, suveräna Luleå Pride (också en tillställning att ta lärdom av - med mycket mindre budget än er). Och snart är det dags för Valvträsk, som ett sidospår.
Och visst, det kunde ha gått åt helvete. När väderguden visade sitt stora, feta fulfinger där på eftermiddagen blev jag riktigt rädd. Gültzau gapade plötsligt tomt och det kunde ha slutat illa. Men är man snäll så är folk snälla tillbaks - även de som bestämmer över vädret (uppenbarligen).
Ursäkta nu hörde jag inte? Nähä, var ni inte där? Pusta ut efter ert eget kalas? Ja, men det är väl klart att man ska. Men ni missade som sagt Helltrain. Maffigaste showen helt klart. Ni missade också när Little Marbles spelade kazoo, när Markus Krunegård fick ett hav att sjunga Jag är en vampyr och ni missade verkligen när Karl Petersen skrek "Free Pussy Riot" från stora scenen, ut över nedförsbacken ändå bort till fjärden.