Det kan väl inte ha undgått någon att det planeras flera stora industriprojekt i norra Sverige som bidrar till klimatomställning. Om allt går i lås så innebär det ett stort antal arbetstillfällen direkt kopplat till verksamheterna och indirekt via kringverksamheter. Det finns uppskattningar på att vi kan bli 50 000 till 100 000 nya invånare i Norrbotten och Västerbotten de kommande 10-15 åren. Det innebär en befolkningsökning på uppe emot hela 20 procent. Det är utmanade för ett län som de senaste 25 åren minskat sin befolkning med nästan 7 procent.
Ska vi lyckas med detta så måste vi våga tänka nytt och lära av andra. Ställa oss frågan, har detta gjorts någonstans i världen tidigare? Vilka framgångsfaktorer kan identifieras? Hur har det offentliga systemet agerat och planerat? Företagen? Det är onödigt att uppfinna hjulet igen och dessutom finns inte tiden till det. Visst är mycket beroende av plats och omständigheter och måste anpassas efter situation, men goda exempel och inspiration finns säkerligen att hämta på flera håll i världen!
Jag är övertygad om att det behövs en palett av lösningar för att säkra den kompetens och de personella resurser som kommer att behövas. Vissa expertkompetenser inom exempelvis batteriindustrin finns inte i Sverige eller Europa, här är det Asien som är ledande. Idag går mycket att göra på distans, en hel värld har jobbat hemifrån i stor utsträckning under pandemin och möjligheterna att arbeta ”var som helt ifrån” är här för att stanna. Även en stor del av produktionsarbetet kan göras på distans och görs idag på flera håll i världen. Kanske inte en önskvärd lösning fullt ut men trots allt, en tänkbar lösning för vissa delar av verksamheten. Att arbeta på distans behöver inte heller betyda flera hundra mils avstånd, en kanske vill bo i en del av Norrbotten men arbeta på en annan och arbeta på distans en viss del av arbetsveckan.
Det kommer alltid att finnas behov av personer på plats vid produktionsorterna både i verksamheterna och i kringservice. Det pågår arbete med att locka personal från nedlagda industriorter i Sverige och även i liknande miljöer utomlands. Det är ju självklart en jättebra lösning. Sen kanske det inte passar för alla familjer att bryta upp och flytta till en ny ort. Att det finns produktionspersonal som pendlar tror jag kommer bli vanligare framöver. Här finns en möjlighet att tänka nytt och samordna mellan företagen. Att lägga smarta och attraktiva skiftscheman och samordna transporter till exempel.
Slutligen så är ju frågan om att öka inflyttningen den centrala biten i det här arbetet. Att flytta från en likartad miljö någon annanstans i världen kan vara ett mindre steg än att flytta inom landet. Det har pratats om flyttbidrag för de som flyttar norrut och det kan säkert attrahera. I Norge finns sedan länge system för lägre inkomstskatt, lägre arbetsgivaravgifter och avskrivning av studielån för de som väljer att bosätta sig längst upp i norr. Åtgärder som framhålls som framgångsrika.
Samarbete på olika plan, mellan de offentliga aktörerna, företagen emellan och mellan företagen och det offentliga kommer vara avgörande för hur vi lyckas. Och på tal om goda exempel, en behöver inte gå alltför långt för att hitta ett. Northvolt valde Skellefteå i första hand för tillgång till grön el men uppger också att det goda samarbetet med Skellefteå kommunen var avgörande för beslutet.