Varje dag i snart två veckor har jag sett ”Amber” eller ”Johnny” eller ”Justice for Johnny” bland trenderna på Twitter, och på Facebook bilder och filmklipp om Den Stora Upprättelsen. Och även om få svenskar sitter bänkade vid de maratonlånga sändningarna från rättssalen i USA tycks det leta sig in i medvetandet. En vän säger: Just ja, Amber Heard, det är hon som har varit helt sjuk i huvet?
För det är så det tycks stå överallt just nu: Amber Heard har betett sig helt sjukt, och nu får den gamle piratskådisen till slut upprättelse. Jag vet inte vad som hände i det omstridda förhållandet och kommer inte att göra något försök att slå fast det i den här texten. Jag var inte där, och törs lova att ingen som läser den här krönikan var det heller. Sannolikt kommer inte ens den här rättegången – sex veckor av vittnesmål – att skingra alla tvivel om vem som gjort vad och när. Det är inte ett brottsmål och således kommer ingen att dömas för, eller frias från, brott när de sex veckorna är slut.
Det jag däremot vet är att Johnny Depp redan förlorat en förtalsrättegång, när han stämde brittiska tidningen The Sun för att ha kallat honom hustrumisshandlare. Vad som faktiskt slogs fast i det domslutet tycks många ha glömt, även de som nu säger sig följa fallet noggrant. I Aftonbladets ”Paparazzipodden” får poddaren Michelle Hallström det att låta som en formalitet att Depp förlorade: ”ja, det kanske var hon som triggade bråken och misshandlade honom mer, maybe, but at the end of the day så slog han tillbaka, så att därav stämmer det ju att han var en wife beater.”
Det är milt sagt en killgissning. Den brittiska domaren slog fast att Johnny Depp misshandlat Amber Heard vid tolv tillfällen – av de fjorton hon vittnat om – och att tre incidenter varit så pass allvarliga att hon haft anledning att frukta för sitt liv. Vid ett tillfälle ansåg rätten att även Heard varit våldsam, även om hon själv beskrivit det som självförsvar. Naturligtvis kan andra uppgifter dyka upp i rättssalen den här gången, men det är svårt att förstå hur så många kan välja sida så snabbt.
Eller så är det inte svårt alls. Det är något väldigt bekant med bilden som tecknas av Amber Heard: en galen kvinna. Manipulativ, bisexuell, påstått borderlinedrabbad, vars minspel eller sminkning eller kläder i rättssalen uppenbart avslöjar hur falsk hon är. Iskallt beräknande krossar hon karriären för en av världens mest folkkära skådespelare – titta, här är en bild av Jack Sparrow som gästar ett barnsjukhus. Halva internet tycks helt uppsugna av fantasin om en verklighetens ”Gone girl” – ni vet, Gillian Flynns roman där en kvinna iscensätter sin egen kidnappning och sätter dit sin make.
Jag tänker på min egen mest destruktiva relation och på idiotiska, irrationella grejer jag gjorde i försök att hantera det som pågick. Allt som skulle kunna styrka bilden av mig som galen i allmänhetens ögon. Även om det just nu handlar om människor som är så kända att de knappt känns verkliga, så är det något nedslående i hur kvickt, och förtjust, världen fortfarande kastar sig över en potentiell hysterika.