Det är människor det handlar om...
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Som tonårsmamma kan jag förstå hennes synpunkt, men samtidigt är det viktigt att visa upp drogen och hur förpackningarna ser ut. Det är ju enda sättet att vi föräldrar och andra vuxna kan vara på vår vakt och hålla koll på om våra barn har spice eller någon annan drog i sin ägo. Det vi är okunniga om kan vi heller inte kämpa emot.
Och jag kan nästan lova Annelie och andra tonårsföräldrar att de flesta tonåringar redan har bra koll på de droger som finns.
De vet så mycket mer än oss. För oss föräldrar gäller det mer att hinna ikapp.
Den 18 maj publicerade Dagens Nyheter en stort uppslagen artikel om grannfejden i Vojakkala, skriven av Maciej Zaremba.
Han beskriver i artikeln en helt annan bild än den övriga massmedier publicerat under de år konflikten pågått. Zarembas artikel fick ett stort genomslag i övriga medier och frågan som ställs är om den aktuella familjen dömts på grund av rasism, för att de är romer.
I DN visas bilder på några av NSD:s förstasidor som ett exempel på hur vi har behandlat ärendet. För NSD:s del har det aldrig handlat om vilket etniskt ursprung de inblandade i konflikten har. Vi skriver nästan aldrig ut vilket land personer kommer ifrån, om de är färgade eller vita, samer eller kurder och så vidare.
Endast i de fall det har någon avgörande betydelse för själva sakfrågan nämner vi detta. I de fall någon person döms för ett brott och i domen ingår utvisning så skriver vi det. Men vi berättar inte till vilket land personen utvisas. Det är irrelevant.
Det är människor det handlar om, inte hur man ser ut eller varifrån man kommer.
När det gäller konflikten i Vojakkala har vi inte nämnt att den utpekade familjen är romer. Inte förrän under den senaste rättegången då detta på grund av de inblandades kläder kunde ses på bilder. Vi har inte ansett att det faktum att de är romer har varit avgörande i historien.
I gårdagens NSD skrev vi om det ständigt pågående våldet mot kvinnor. I en artikel beskriver Karin, 49, ett tre års helvete med en oberäknelig och våldsam man. Hennes historia är långt ifrån ovanlig.
Förra året polisanmäldes 680 fall av våld mot kvinnor. Endast ett fåtal av dessa fall ledde till någon åtgärd.
Av de 680 anmälda fallen klarades endast 280 upp. Sju ledde till åtalsbeslut och i 41 fall utdömdes bötesstraff.
Det här är skrämmande statistik. Inte minst för att i de flesta av dessa fall är barn inblandade.Som åskådare, som offer.
Ett barn som ser sin mamma bli slagen och hotad, gång på gång, växer upp med en skev verklighetsbild om kärlek och tillit.
Vi måste alla ta krafttag mot våldet mot kvinnor. Göra det lättare för de drabbade kvinnorna att våga anmäla och avsluta ett våldsamt och sjukt förhållande. Få bort skamlighetsstämpeln.
Vi måste ge alla barn en möjlighet och rättighet att växa upp i kärleksfulla hem, utan våld och skräck.
Trevlig helg!