När fotografen och jag säger hej till Elin-Alexandra Sundström i kyrkbyn i Gammelstad så säger hon:
”Nu har jag pratat en massa om mitt julfirande. Jag skulle vilja veta hur ni ska fira jul”. Jag vet inte vilket intresse ni läsare har för vårt firande men jag kan berätta en del om mitt. Det ser ut som att vi blir åtta personer som samlas till julaftonsmiddag: Våra söner, varav en med härlig flickvän som till våren ska föda vårt första barnbarn (SÅ KUL!), en bror till mig, två goda vänner och så maken och jag. Vi äter sillar, gravad lax, ägg med löjrom, kalvsylta, leverpastej, rökt renkött, potatis, köttbullar, prinskorv, Janssons frestelse, kålrotslåda, morotslåda, skinka – och en spenatpaj som jag har infört därför att den är så vackert grön och dessutom god. Jag har även infört spännande persiska köttbullar istället för vanliga svenska.
En kladdkaka med florsocker och lingon på, med namnet Tomtar i snö, tillhör också vår jul.
Alla är vi barnsligt förtjusta i Kalle Anka och vi missar aldrig Karl-Bertil Jonssons jul och Kan du vissla Johanna? De två sistnämnda programmen är gnistrande pärlor i julens tv-utbud. Karl-Bertil Jonssons jul är Tage Danielssons geniala inlägg i den fördelningspolitiska samhällsdebatten. Kan du vissla Johanna? är en lysande berättelse av Ulf Stark om umgänge mellan barn och gamla. När Ulfs kompis Berra önskar sig en morfar så går Ulf med honom till ålderdomshemmet och fixar en. Nils blir Berras låtsasmorfar och äventyret kan börja. Missa inte det!
Julklappshögen under granen blir mindre och mindre hos oss. Det beror mest på svårigheter att hitta klappar som mottagarna skulle finna meningsfulla och bli glada av. Den yngre generationen lever ett avskalat liv och önskar sig ”inget skräp”. Då finns det inte så mycket annat att ta till än presentkort eller reda pengar. Välkommet men ack så trist. Dock blir det alltid ett antal inslagna grejer också. Den yngre sonen, som har gett sig in i politikens värld, har önskat en bok om världens ekonomiska historia och en om Sveriges dito. Ni förstår väl att jag har sett till att få första tjing på att läsa dessa verk när han är klar? Nej, jag säger bara: puh! Men det är tur att vi har olika intressen. Det är inte minst viktigt med människor som förstår sig på ekonomi i den större skalan.
När juldagsmorgon glimmar beger sig maken och jag till julottan. Hur trötta vi än är kliver vi upp och gör oss i ordning. Det är härligt att gå ut under stjärnhimlen (jag hoppas på en klar morgon) och sedan sjunga julens fina psalmer tillsammans med andra julotteälskare. Det känns ju för övrigt alltid bra att komma sig upp tidigt istället för att såsa bort delar av gyllene lediga dagar. En tupplur någon gång under dagen krävs förstås som en liten sömnkompensation.
Jag ska avsluta denna krönika med den för er påtvingade informationen om mitt julfirande med en vers ur min favoritjuldikt Tomten av Viktor Rydberg. Med den önskar jag God jul och Gott nytt år till er alla.
”Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtrycka:
det är hans största lycka.”